Aftonbladet – 4 juli 1849, sida 2

en fri rådplägning utanför riksdagens fyra oefterrättliga stånd. Att en eller annan af de till mötet bestämda deltagare blifvit genom någon småsinnad intrig derifrån afhållen, är en sak för sig; sålunda lärer en under kyrkans intoleranta diktatur hemfallen tjensteman blifvit i Westerås hindrad från att till mötet afresa, och en af de till Örebro från Stockholms Reformsällskap särskildt inbjudne, herr kapten Stjernsvärd, lärer på ett, minst sagdt egendomligt manår, fått sig af general Lefren afslagen sin permissionsansökan, hvilken imedlertid sednare blef af Kongl. Maj:t i nåder bifallen, ehuru tyvärr först dagen före mötets slut. Men, som sagdt är, någon mine af att söka stäfja förhandlingarnes gång eller lägga svårigheter i vägen för densamma har icke ett ögonblick kunnat skönjas, lika litet som något af dessa eljest vanliga dragningar, för att undgå beröring med hvad man så gerna önskar stämpla med namnet: rabulism. Af ortens embetsmän, denna annars så ömtåliga kohort, deltogo flera offentligt i mötets förhandlingar såsom deciderade, till och med radikala reformvänner, andra blandade sig gerna vid privata tillfällen förtroligt bland mötets medlemmar, som det tycktes, utan ringaste farhåga för att råka illa ut efteråt, och en viss person, som ingalunda är alldeles fri från aristokratisk anstrykning, lärer efter ett dylikt tillfälle hafva karakteristiskt nog yttrat, alt han ändå knappast väntat sig en så hygglig och intressant samling. I sjelfva verket torde man också kunna påstå, att väl näppeligen någon politisk rådplägning, särdeles med så genomgripande syfte som denna, försiggått mera lojalt, mera lugnt, ordningsmessigt och värdi t. När man betänker, hurusom personer här voro samlade af nära nog alla möjliga klasser, från öster och vester, sunnan och norr, dessutom af temligen olika åldrar och, man skulle med detsamma antaga, olika öga för sakernas uppfattning, olika nyanser i sina åsigter och erfarenheter, måste man i sanning anse för något snart sagdt exempellöst den frappanta enighet, som här från början till slut egt rum i och för församlingens beslut, den sammanhållning, den jemnvigt. Detta, om något, förtjenar visserligen att kallas politisk själsfrändskap, och det är detta, som äfven särskildt gifvit församlingen dess specifika skaplynne af moderation, lugn och, med ett ord sagdt, vacker parlamentarisk bållning. I allt väsendtligt, alla primära grundsatser, har församlingen från första ögonblicket stått som en man, i vissa tillämpningar, samt en och annan fråga i andra rummet, hafva visserligen skiljaktiga meningar låtit höra sig, men vid alla tillfällen utan undantag har sammanjemnkningen varit lätt, just derför att här i denna församling funnits, hvad som förgäfves sökes vid våra riksdagar, ett allmänt fosterländskt intresse, som hållit alla enskilda småaktiga ståndsoch korporationsintressen kufvade, en uppriktig åtrå att söka det bästa och sannaste, en fridsam anda af humanitet och ömsesidig välvilja, och det torde i sammanhang härmed också böra anmärkas, att församlingen sålunda har lemnat ifrån sig ett protokoll, deri ej en enda votering förekommer och efter diskussionen om det hvilande förslaget ej heller ens en bokstaf, liknande en reservation. Efter endast fem dagars sammanvaro, — men dessa dagar använda så,som det låter sig göra under enkla, naturliga former och med förutfattad föresats att allvarligt bereda en sak i stället för att endast fraseologiskt sväfva omkring densamma, — blef mötet i går middags häfvet, sedan det sista af Berättelsen om församlingens förhandlingar blifvit af beredningsutskottet för plenum föredraget och af detsamma antaget, och derpå af ordföranden ett högtidligt lefve Fäderneslandet utbragt, deri hela salen med en skallande enhällighet instämde. Härefter gafs i mötets lokal af de deputerade från orterna en diner för Nerikes reformsällskaps bestyrelse, samt några från staden och nejden inbjudna gäster. Skålar druckos för H. M. Konungen, för Fäderneslandet, för Reformen, för Örebro stad (besvarad af stadens borgmästare), för grefve Anckarsvärd (utbragt af Petr och ypperligt besvarad af grefvens närvarande broder, öfverste A. Anckarsvärd), för Thore Petre (utbragt af Sturzenbecher), utom åtskilliga andra, deraf de flesta ytterst lyckade, af d:r Bergman, herr Floderus, Ridderstad, m. fl. Några af mötets ledamöter qvarblifva ännu öfver morgondagen, särdeles för att ordna ett och annat återstående, egentligen med hänsyn till justeringen utaf protokollet, hvilket man ju förr desto heldre vill hafva färdigt att kunna öfverlemnas åt tryckpressen, för att sedan offentligen utkomma. Detta publiterande har ansetts så mycket mera af förhållanderna påkalladt, som allmänheten först derigenom kan sättas i kännedom om de i diskussionen nedlagda motiverna för en eller annan detaljerad bestämmelse, om hvi!ken meningarna eljest kunna vara mer eller mindre delade. Om sjelfva den allmänna princip, som gifvit mötets beslut i dess helhet sin riktning och sin stämpel, torde svenska folket redan af den utgifna Berättelsen tillräckligt kunna dömma, och det skall säkert också bedömma den annorlunda, än man i andanom ser att konservatismens och gråhetens skelögda hejdukar skola komma att göra. Har Örebro reformmöte att tillräkna sig någon förtjenst, så är det utan tvifvel den, att hafva en gång för alla vågat taga ut steget, erkänna en stor id i dess fulla utsträckning och utan konsiderationer, af hvad ER Jo sana må DNDat har funnit dat värdisara