Aftonbladet – 3 juli 1849, sida 2

i tvenne noter, som jag i Oktober månad 4848 och i Mars innevarande år afgifvit till den franska republikens utrikesminister, samt uti ett manifest. skrifvet i det ungerska folkets namn, till Europas civiliserade nationer, och hvilket jag öfverlemnat utrikesministern i December 4848. Efter denna tid har frågan vunnit en europeisk betydelse. Det är nu min pligt att i få ord antyda hvad som angår Ungerns rätt uti den strid på lif och död, som föres mot absolutismen, och som gör dess sak till civilisationens och frihetens allmänna sak. 4:0. Ungern har alltid varit oafhängigt af Oserrike. Ferdinand I, den förste prins af huset Österrike, som regerade i Ungern, mottog kronan 4326, i följd af den ungerska församlingens val. Han svor att upprätthålla Ungerns författning och oafbängighet. Alla hans efterföljare aflade samma ed. Ungerns krona blef först ärftlig inom huset Habsburg, i följd af den pragmatiska sanktionen, antagen år 4687 af Ungerns representation. Ar 4823 blef denna bestämmelse utsträckt till den qvinliga linien af huset Habsburg. (Den andra pragmatiska sanktionen.) Men Ungerns oafhängighet blef upprätthållen och garanterad såväl vid dessa akter, som vid konungaedens afläggande af alla konungar af huset HabsburgLothringen, ända intill närvarande tid. r 4790 erkände konung Leopold II Ungern såsom en fri och sjelfständig stat uti dess hela lagstiftande och administrativa system. Såsom följd häraf innebar det i Ungern förlidet år införda parlamentariska regeringssystem icke någon förändring af Ungerns förhållande till Österrike. Den gifna lagen var blott en utveckling af alla föregående lagar. Den antogs enstämmigt af de båda ungerska husen och stadfästades formligen af konung Ferdinand V. Allt hvad vi fordrat af huset Österrike är, att vår författning måtte blifva en sanning; våra fordringar hafva aldrig gått ett steg längre än att yrka åtnjutandet af hvad som blifvit oss garanteradt af alla våra konungar. 2:0 Huset Österrike har brutit aNa sina förpligtelser mot Ungern, från det ögonblick det i Juli, efter att hafva besegrat Carl Albert, kände sig starkt nog Lill att våga det. Det satte alla krafter i rörelse för att kullkasta den ungerska författningen och inflicka Ungern i den österrikiska monarkien. Det predikade offentligt uppror; det uppretade nationalhatet emot oss; det uppäggade folket till att plundra, bränna och mörda; det väckte den fattiges fiendskap till den rike; det räckte alla våra fiender handen; det dekreterade Ungerns delning i flera provinser: de sände härar emot oss och förklarade enhvar för upprorsstiftare, som blef sitt land och dess lagar trogen. Och nu har det kallat Ryssland till hjelp, och har således förorsakat, att den farligaste af dess egna rivaler inträngt i dess stater. Det är derföre den ungerska landtdagen, i utöfvandet af sin lagliga rätt, dekreterat huset Habsburg-Lothringens afsättning. sedan det visat sig såsom vårt fäderneslands hätskaste fiende. Jag är innerligt öfvertygad, om att Europa, att Frankrike böra intressera sig för våra angelägenheter; ty vi äro på en gång frihetens och den lagliga ordningens förkämpar; det är huset Österrike, som ut: sitt förhållande till oss och till vår lagligen garanterade författning, är upproriskt. 3:0 Den ryska interventionen strider fullkomligt mot hela Europas intresse. Österrike har alltid blifvit ansett såsom Europas bästa bolverk mot Ryssland. Denna intervention är Österrikes död. Det är orimligt att tro, att Ryssland sänder sina härar, och sätter sina finanser i fara, endast för att sätta en förmur mot sig sjelf! Dess intervention torde derföre endast vara ett medel att undertrycka Österrike. Vi veta dessutom mycket väl bvad Rysslands verkliga afsigt är med hänseende till Österrikes slaviska befolkning. Den ryske autokraten betraktar allaredan sig sjelf som deras lagliga herre. När derföre Ryssland efter sin önskan har rekonstituerat Österrike, vill det hafva sina gränser mot Tyskland utvidgade; detta är hvad vi hafva att vänta, sedan vi äro besegrade. Och skall väl Turkiet, som redan är försvagadt genom Rysslands besättande af Moldau och Wallachiet, under sådane omständigheter hafva kraft att motstå den nordiska kolossen? Nej! Allt, allt skall så småningom blifva kufvadt. Ryssland skall, efter att hafva inträngti Österrike, äfven hafva Bosphoren. Europa skall då ej längre hafva några skrankor emot detsamma. I det vi kämpa tjena vi derföre hela Europas intresse. Vår här är nära 200,000 man, fullkomligt disciplinerad, förutan en imponerande artilleristyrka. — Turkiets styrka är knappast mindre, och det har dessutom sin flotta och den egypptiska kontingenten. Denna styrka är mer än tillräcklig att motstå ryssarna. Rysslands intervention kunde icke gå för sig; den kunde under alla omständigheter icke lyckas, derest man begagnade denna styrka och gjorde sig omaket att förena den. Frankrike behöfver blott vilja. Låt mig hysa det hopp, att det icke skall betrakta denna intervention med likgiltighet, att det skall hafva viija att förebygga densamma. Rysslands politik, sådan som den uppenbart framträder i dagen uti kejsar Nikolai manifest, visar tillräckligt att czaren betraktar sig sjelf såsom alla civiliserade folks naturliga fiende, och såsom följd deraf jemväl såsom Frankrikes. Det är klart att Ryssland, i sitt närvarande anfall mot oss, endast har i syfte att göra Österrike beroende af sig. Tillåt mig att uppmana eder, att taga i betraktande rättigheter, som Ungerns rationella regering upprätthållit, ehuru cmot sitt eget intresse; medan de österrikiskt-ryska trupperna kränkte det turkiska territoriets neutralitet i Weallachiet, ansåg den ungerske generalen det för en pligt att respektera denna neutralitet; han höll sina trupper på Siebenbärgens gräns vid en tid då han genom att följa fiendens exempel och förfölja honom på turkiskt territorium, kunde hafva tillfogat den österrikiskt-ryska hären ett sådant nederlag, att den icke längre kunnat vara honom skadlig. Ni får förlåta, hr minister, att jag har besvärat eder med så många detaljer, men det är en helig pligt för mig, som jag ej kunnat undandraga mig alt uppfylla. Jag är Ungrare, och jag helgar mina krafter för mitt fäderneslands sak. Jag är rtepresentant för dess intressen, det är min pligt att försvara dem, och jsg gör det med den innerliga öfvertygelsen, att hela mensklighetens intresse deltar i vårt öde. Edert eget intresse, för den sak jag representerar, är mig en borgen derför, att ni benäget emottager dessa rader. Jag är Cc. Grefve Ladislaus Telekin