Aftonbladet – 3 juli 1849, sida 2

nn rann förrn nn rn rr rr frn rr enn Rö å fläckiga och söndriga öfverdrag vittnar att han fritt fått följa sitt tycke att sällskapa med sina egna fötter. Allt i detta rum bär den tydligaste prägel af otrefnad och oordning. De halft frånfläckta gardinerna hänga likt fanor framför fönsterna, här och der lätt uppfästade med tygsremsor eller en bit segelgarn. Midt på golfvet står ett divansbord, lastadt med de mest olika föremål. En parasoll, en butelj med blanksmörja, ett par kängor, en half ost ;och ett saltkar. En kam som hvilade derpå, och hvari ännu en hel hop hår var fastsittande, samt en kullslagen spegel med förgyld ram, antydde att någon här nyss gjort sin toalett. En otalig mängd flugor svärma omkring i rummet, och hvila sig stundom på den sofvandes orakade och smutsskuggade ansigte, hvilken genom allehanda grimaser gifver sitt missnöje tillkänna, utan att derigenom väckas till lif. Bland en hel hop saker af den mest skilda art tumla sig på golfvet i vild lek tvenne barn — löjtnantens kostbara egendom. De slarfviga kläderna af ett fordom dyrbart tyg och de ända till äckel orena ansigtena tala om vanvårdnad och slarf, liksom hela deras omgifning. På en stol synas öfverlefvorna af en anrättning, som de små till hälften förtärt och till hälften kringspridt på mattan och möblerna. I hast upprann en bizarr id hos en af de små plantorna. Han lemnade skyndsamt sin leksak, som bestod af fadrens hatt, begagnad som vagn åt en docka, hvilken hängde med bruten nacke öfver kanten på sitt ekipage. Med sakta steg framgick han till stolen, tog med fingerspetsarne litet smör från tallricken, som stod derpå, och smög sig under dämpadt skratt till den sofvande, på hvars näsa han applicerade det. Det är då fan, röt den ömma fadren, yrvaken och ruskig, att jag aldrig får vara med fred för ungarna. — Lotta! ropade han med dundrande röst, i det han lindrigt ruskade den yngste af sina söner, hvilken af sin bror