Aftonbladet – 3 juli 1849, sida 2

ARR NRA SEN TT EEE SNES KS EES senting mera störde den lyckan att ega henne, hade äfven behaget af denna lycka allt mer ch mer förbleknat. Gustafs vanor och tycken, som af naturen voro råa och grofva, sådana de ganska ofta träffas på djupet hos de mest förfinade och elegantaste män, trädde så småningom i dagen allt som hans kärlek afLynade. Sigrid deremot, som lefvat i den öfvertygelsen att hennes lycka aldrig kunde undergå någon förändring då den hvilade hos den, som hennes kärlek utsmyckat med aila fullkomligheter, hade i denna lyckas hägn utvecklat en rik och varm själs älskvärdaste och gedignaste egenskaper. Denna långa och qvalfulla natt hade hon noga pröfvat hvad hon hört och erfarit, och bur hon betraktade det, hur hon vände och pröfvade det, qvarstod det resultatet, att hennes man var och förblef platt ingenting. Arten af hans kallsinnighet låg helt och hållet i hans natur, och hon skulle fåfängt försökt att strida deremot, då naturen var det enda, som fanns hos honom. Och lika fåfängt skulle hon sträfvat att foga sig derr — hon kunde ej höja honom till sig — hon kunde ej sänka sig till honom. Men Sigrid var för ung, Var för rädd om sin sällhet att icke i det längsta hoppas att se den åter blomstra upp. Hoppet är så Seglifvadt då det underhålles af kärleken, och Sigrid trodde att om hon skiljdes ifrån honom och tyst och obemärkt drog sig undan en kort tid, skulle denna frånvaro återföra Gustaf till hennes hjerta. — Kanske — ack! i detta ord ligger så ofta en bedräglig sällhet — och det gjorde så här också, ty de voro för alltid skiljda. Så hade de ständigt varit, fastän Sigrid ej vetat deraf. Två år efter sedan förklaringen: emellan de båda makarna afgjort deras öden, återfinna vi den lefnadslustige löjtnanten på samma ställe, der den egde rum. . Han ligger försänkt i en lugn och djup middagssömn på soffan, hvars fordom. eleganta, nu