Aftonbladet – 30 juni 1849, sida 3

träflligt harmonierade med de blekgrå kindern: och den snusfläckade näsan, i hvars kalk er dunkel daggdroppe darrade, färdig att fly hvarje stund. Fru Rönnqvist! utropade de båda grisetterna på en gång och kastade arbetet ifrån sig på bordet. God dag, mitt herrskap! Hur står till? frågade frun, i det hon, flåsande, satte sig ned och slog upp ett fordom hvitt flor, som betäckt hennes tjusande ansigte. Jag kunde omöjligt gå om här, utan att besöka min lilla mamsell Lotta, och berätta litet smått som händer och sker i verlden. Hvad tycks att Hagelbäckskan ska gifta sig med målaren ändå — och dottern fick just en liten i förra veckan. Herr... nå, nå, ni vet hvem jag menar, var just hos mig och ackorderade om att jag skulle ta kräket; men har ni hört på maken, att elt sådant spektakel skulle hända mig midt på ljusa dagen — tvy, jag kan dö af förargelse. Fru Stenman, som sitter bredvid mig vid Munkbron, gaf sig till att chikanera mig, med att säga att det var jag som fick plikta för den ruttna ålen i somras. Man skall vara en sådan so, sade jag till henne, för att häfva ar sig en sådan förbannad lögn. Frun flåsade här efter andan och gjorde den örsta pausen i sitt långa och häftiga andragande. Under tiden hade Lotta tändt upp en brasa kakelugnen och satt dit en kaffepanna, hvars nnehåll var ämnadt till att läska fru Rönnivists torkade strupe. (zoda fru Rönnqvist, sade nu värdinnan, i let hon satte sig vid hennes sida; hvad det vore roligt om kortena hade fått följa med ändå.n Frun smålog och grep i fickan. Med vigtig nin drog hon upp en smutsig kortlek, der iackorna fattades — ett säkert bevis på dess ndamål. Jag tänkte just att vi skulle muntra oss iteto, svarade hon, mysande med en snedblick