Aftonbladet – 30 juni 1849, sida 3

(Insändt.) SVAROMÅL TILL Hr ÖFVERSTELÖJTNANT HAZELIUS OCH KRIGSVETENSKAPS-AKADEMIENS s. . REFERENT. Med anledning af mitt i Aftonbladet JM 158 intagna bref till redaktionen och thy åtföljande replik, hvartill här hänvisas, har såväl hr öfverstelöjtnant Hazelius som den sig kallade referenten af de i Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift under Svensk Krigslagskipning intagne mål, funnit sig föranledda awvt i Aftonbladet A 445 mot mig uppträda på ett sätt, att några ord till gensvar deraf påkallas. Hr Hazelius säger att jag beklagat mig öfver: alt man nekat mig att få rum i Erigsvetenskapsakademiens Tidskrift för en replik, om den icke blefve af sekreteraren korrigerad. Hvad hr Hazelius här påbördat mig är dock icke öfverensstämmande med sanningen, ett förhållande som mig likväl tyckes att man icke borde äfven i polemiken låta komma sig till last. Aftonbladet Je 438 innehåller hvad jag sagt, och deraf synes äfven att jag icke gått på det bedrägliga sätt till väga, som hr Hazelius påstår, nemligen att anföra det man nekat mig rum för min replik, om den icke blefve af sekreteraren korrigerad. Hvar och en, som vill finna det rätta och ej misstyda, finner äfven att de i mitt bref till Aftonbladsredaktionen inom parenthes förekommande ord, d.v.s. okorrigerad af sekreteraren, icke utgöra någon citat af det erhållna protokollsutdraget, ty då hade de, i likhet med hvad derutur i öfrigt anförts, förekommit med kursiv stil. Hr Hazelii förfarande att påbörda mig hvad icke saent är kan således, lindrigast bedömdt, liknas vid de i lilla kriget förekommande blänkare, med hvilka man åsyftar och visserligen någon gäng lyckas förvilla, ehuru detta taktiska medel i längden icke tjenar till mycket. Den omordade meningen är hvad hvar och en lätteligen kan inse, en reflexion af mig, och för hvilken jag erhållit stöd af följande ej obekanta förhållande, nemligen att hvarje i Tidskriften intagen insänd artikel nästan aldrig förekommer i sitt ursprungliga skick, samt att sesreteraren, hvad Tidskriften angår, kan om densamma säga, om ej de jure, åtminstone de facto, vad Ludvig XIV sade om staten. Vill hr Hazelius hafva något ytterligare bevis å sekreterarens sjelf-I agna rättighet att korrigera insända artiklar, så unde jag äfven förete sådane, om jag i likhet med ir Hazelius ville göra dess enskilda mig gjorda medlelanden till ämne för offent.igheten. Hr Hazelius säger sig icke vara svarslös eller imlålig för mitt skrifsätt. Hvad det första häraf ridkommer, så är det helt och hållet beroende utaf wuru man vill förstå saken; menas härmed att på tt skickligt sätt kringgå och bortblanda frågan, så strider jag ingalunda den egande förmågan; me-): as deremot att genom eit direkt på saken gäende örsvar afhandla och utreda densamma, så eger jag, iltig anledning att vara af motsatt åsigt. Hvad, et andra åter angår, nemligen att hr öfverstelöjt-: