Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 2

DEN EVIGA FREDEN OCH DE STORA KRIGSHÄRARNES INDRAGNING. Det är bekant att engelska parlamentet d. 12 Juni underkände Cobdens motion för tillvägabringandet af ett varaktigt fredstillstånd emellan Europas makter, hvaraf såsom en följd kunde vinnas en för samtliga staterna förmånlig indragning af de stora krigshärarne. För detta stora ändamål föreslogs att Storbritanniens styrelse måtte hos de öfriga europeiska makterna inleda underhandlingar om traktater, genom hvilka de kontraherande makterna skulle förbinda sig att vid alla framdeles uppstående tvister öfverlåta afgörandet åt skiljedomare; hvarjemte valet af dessa skiljedomare och vilkoren för deras domslut borde på förhand och traktatenligt så bestämmas, att man med säkerhet kunde påräkna hvarje politisk tvists uppgörande i godo och utan behof att anlita vapenmakt. Vid motionens föreslående uppträdde Cobden icke med någon endast individuell åsigt, utan såsom representant för ett stort och ständigt vexande antal anhängare af en kring hela den civiliserade verlden utbredd öfvertygelse, om krigens oförenlighet både med rättsgrundsatserna i allmänhet och med kristendomens anda i synnerhet. Den moraiska och religiösa syftningen af motionens ämne var till och med hufvudsaken; den materiella samhällsvinsten allenast en slutföljd; ehuru af ofantlig vigt, såsom ett mer och mer oeftergifligt vilkor icke blott för det allmänna välståndets förkofran i Europa, utan äfven för blotta utsigten att framdeles kunna lefva der, och icke nödgas ständigt tänka på utvandringar till andra verldsdelar såsom enda