Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 2

gällande. Men man bar deremot funnit nödigt lemna vexelinnehafvare en rättighet att söka accept, derest de så finna för godt. I den nya tyska vexellagen heter det t. ex. i 8 18: Der Inhaber eines Wechsels ist berechtigt, den Wechsel dem Bezogenen sofort zur Annahme zu präsentiren und in Ermangelung der Annabme Protest erheben zu lassen. Nur bei Messoder Markwechseln findet eine Ausnahme dahin statt. Och detta stadgande synes hafva legat till grund för Rikets Ständers förslag i denna del. Med iakttagande af den försigtighet, som är nödig vid öfvergången från en princip till en annan i lagstiftningen, hafva emedlertid Ständerne lemnat kontrahenterne rätt att vid vexelslut öfverenskomma om vexelns öfversändande till accept. Härmed bafva vi antydt en ibland de vigtigaste förändringar, som Rikets Ständer föreslagi! i vexellagstiftningen. Man kunde emedlertia :ro,att densamma antingen undfallit eller og: !s af Högsta Domstolen, ty eljest är svårt ai. tta meningen med den föreslagne hänvisningen till 38 8. I denna 8 stadgas nemligen, att innehafvare af vexel åligger att densamma å förfallodagen till inlösen uppvisa. Om nu till förklarandet i I mom. 26 8, att vexelinnehafvare eger rätt att å vexeln söka godkännande när han finner för godt, lades de af högsta domstolen föreslagna ord: dock med iakttagande af hvad i 38 8 föreskrifves, kunde momentet lätteligen tydas så som om godkännande af de i mom. omtalade vexlar måste sökas, men alt det ej får ske efter det betalningstiden ute är; hvaraf åter skulle fö!ja att Högsta Domstolen haft för afsigt att bestämma en preskriptionstid för sökande af accept. Vi vilja likväl icke antaga, att den förändring, som Rikets Ständer i denna del föreslagit, undfallit Högsta Domstolen, och ej heller att ett upphäfvande af en så väsendtlig princip som den, hvilken ligger till grund för förslaget härutinnan, af Högsta Domstolen åsyftas; men hvartill skulle då det föreslagna tillägget tjena? Jo, säger Högsta Domstolen, för att bereda öfverensstämmelse emellan 26 8 1 mom. samt 33 8 i lagen. Att enhet och sammanhang emellan de ilag förekommande särskilda bestämmelser är ett vilkor för lagens fullkomlighet är visserligen ostridigt; men saknas verkligen nödig öfverensstämmelse emellan omförmälde stadganden eller finnes dem emellan någon disharmoni, som måste afhjelpas, och skulle sådant kunna åstadkommas genom ifrågaställde tillägg ? Alla dessa frågor måste vi nekande besvara. Att den, som vill söka godkännande af vexel, måste göra det före tiden för vexelns betalning, borde ej behöfva sägas; ty man förskaffar sig godkännande blott såsom garanti derför, att vexeln skall å bestämd tid betalas. Då denna tid inträffar, skall man icke söka godkännande, utan betalning, på sätt tydligen stadgas i 38 8 :Uteblifver betalningen, då måste innehafvaren protestera för den uteblifna betalningen, derest han vill förvara sin rätt till återgångstalan. Dessa åtgärder äro så klara och i förslaget tydligen utmärkta, att ingen, med vanligt förstånd, lärer kunna misstaga sig derpå. Deremot skulle, så framt det af Högsta Domstolen föreslagna tillägg i S inflickades, icke allenast meningen, om ej förändras, dock fördunklas, utan äfven två så olika förhållanden, som godkännande och betalning, sammanföras, hvilket åter, såsom i hög grad osystematiskt och förvillande, skulle rubba den öfverensstämmelse i denna del af förslaget, som för närvarande finnes. Detta hafva jemväl två ledamöter i Ilögsta Domstolen insett, hvadan ock 8 blifvit af dem lemnad utan anmärkning. (Varte fäljor Y