Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 2

Har du haft roligt i afton? frågade hon tankspridt, i det hon återtog sitt arbete, lika litet intresserande sig för svaret på denna fråga, som på den förra. Åja, friherrinnan M:s småsoirter äro alltid trefliga. Mest för dig, som, säges det, fängslas der af varmare intressen. Hennes Hildur är en söt och älskvärd flicka, smålog den unga frun matt. Hennes åhörare svarade intet, han såg ned och ritade med fingret på bordskifvan. Jag skall ringa efter ljus åt dig,, sade hon åter; det är sent, och du vill väl gå till hvila., Nej! svarade Konrad, läggande handen med en återhållande rörelse på hennes arm. Jag är icke sömnig och mitt sällskap kan väl vara bättre än intet sällskap likväl. Får jag läsa för dig, min lilla svägerska, jag har här något nytt af Onkel Adamv), som du säkert skall tycka om.n Tack skall du ha. Du generar dig så ofta för min skull Hon drog med foten till sig en liten pall, flyttade ljusstaken tillrätta och lade en kudde bakom sin rygg. Konrad kaptade ännu en blick på hennes vackra ansigte och började sedan att läsa. Men bådas tankar voro fjerran, och än irrade hennes ögon emot dörren, än hans bort till henne. Klockan slog ett, och otåligheten i hennes blickar blef allt mera synbar, oaktadt hennes bemödanden att dölja den. Konrad lade bort boken och fattade hennes hand. Du väntar förgäfves, stackars Sigrid, sade han sorgset. Erfarenheten bör ha lärt dig det. Ack att jag... han tystnade tvärt och såg förlägen ned på den lilla handen, som af tanklöshet fått stanna qvar i hans,