Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 2

något utförligare stadgande derom än hvad lj; 8 innehåller eller stadgandets tydande vidare ll än dermed varit afsedt, att nemligen öfverlå-: telser kunna å copior meddelas, icke vara er-1 forderligt. ) Detta af praktiska affärsmän afgifna yttrande synes oss innebära icke allenast den mest eviji denta vederläggning af hvad Högsta Domstolen i förevarande hänseende anmärkt, utan äfven I vittna derom, att hos dem, hvilka uppgjort förslaget, funnits en sakkännedom, som hos anmär1 karen saknats. R. Ständer hafva nemligen aldrig ! tänkt sig möjligheten, att en afskrift af vexel nå! gonsin skulle blifva lika gällande som sjeltva ve4 xeln. De hafva endast i lagen upptagit ett genom l4 usancen öfver hela verlden helgadt medel förl vexelaffärers underlättande eller det att öfver-l låtelse af vexlar kan ske å afskrifter. Att accept blott här tecknas å original, samt att; betalning ej må fordras utan mot originalets : aflemnande är i förslaget uttryckligen sagdt,! och att införa något annat, lärer ingen tillförene hafva påtänkt. Men det förundrar ossl: icke att de, som hysa en sådan tanka, jemväl! anse angeläget att beskaffenheten af vexelkopior i lagen bestämmes. Emedlertid är högsta domstolens förslag i denna del endast vilkorligt, eller för den händelse allenast, att ifrågaställde stadgande skulle finnas af den vigt att det bör qvarstå. Men härmed har ju icke något utlåtande i sjelfva saken blifvit afgifvet. Då likväl grundlagens stiftare stadgade att högsta domstolen skulle yttra sig öfver de af Ri kets Ständer beslutade lagförslag, innan de hos Konungen till sanktion föredragas, var väl meningen att erhålla ett omdöme angående, ej mindre redaktionen än beskaffenheten af de grundsatser och stadganden, som i förslagen förekomma. Att så nu icke skett härrör dock uppenbart från brist på nödig kunskap i det ämne, hvaröfver högsta domstolen haft att sig yttra. Eljest hade domstolen lätteligen fattat: vigten af det beslutade stadgandet. Hvar och en i vexelaffärer hemmastadd känner den väl; men till upplysning härutinnan, eller om anledningen till usancen att å afskrifter teckna öfverlåtelse, torde ett exempel ej skada. Om en person i Stockholm blifvit innehafvare afl: en på London dragen vexel och han vill öfverlåta densamma till annan man, men på samma gång inskicka vexeln till accept, så, om han ej är försedd med mera än ett exemplar af vexeln, måste han deraf göra en afskrift och derå teckna öfverlåtelsen. Denna afskrift, som jemväl förses med den persons namn, till hvilken originalet blifvit sändt, kan sedermera flera l gånger öfverlåtas; men den siste innehafvaren bar ingen rätt emot acceptanten ciler till be talning, derest han icke företer hufvuddokumentet jemte den på honom endosserade afskriften. Detta enda exempel torde visa nödvändigheten att tillåta det öfverlåtelse må teckas å afskrift; och derföre behöfs ej annat stadgande än nu ifrågaställde. Att det kunnat uppfattas såsom om meningen varit, att man på grund af en endosserad vexelafskrift skulle kunna fordra accept och betalning, förstå vi icke. Så måste likväl högsta domstolen uppfattat yttrandet, då den hemställt en förändrad redaktion, i synbar förmodan att meningen dermed ej skulle förändras. Den som emedlertid jemför ifrågavarande stadgande med bestämmelsen i afseende på god-l kännande och betalning af vexel, bör icke tvekal om meningen. Men vid pröfning af lag måste man känna dess alla bestämmelser, innan de särskilda bedömas. 26 8. I afseende på denna 8 hafva meningarne va-l rit serdeles skiljaktiga bland högsta domstolens ledamöter. Uti s 1:sta moment stadgas, att om vid vexelslut aftal icke blifvit träffadt angående tiden när vexel bör till godkännande företes, innehafvaren äger, derest vexeln är ställd att betalas å viss dag eller å viss dag från utgifvandet, derå söka godkännande när han finner för godt; och det andra bestämmer de tider då godkännande måste sökas å vexlar ställde att betalas vid uppvisandet eller viss tid derefter. De framställde anmärkningarne äro emedlertid endast riktade emot 1 momentet. Piuraliteten inom domstolen har nemligen, med afseende derå att innebafvare af vexel, enligt förslagets 38 8, bör å förfallodagen till inlösen förele vexeln, ansett alt, för beredande af öfverensstämmelse emellan berörde 8 och moment, till detta sednare borde läggas följande ord: dock med iakttagande af hvad uti 38 8 föreskrifves. Låter dock detta sig göra med b behållande af meningen i stadgandet, eller är i sådant fall tillägget verkligen nödigt? I gällande vexelstadga är det ålagdt vexeltagare (remittent) att ovilkorligen inom viss tid efter vexelköp öfversända vexeln till accept eller med andra ord derå söka godkännande. Denna owilkorliga föreskrift har dock ej blifvit i förslaget bibehållen i afseende å vexlar ställde att betalas å viss dag eller viss tid efter utgifvandet. Man har ansett att den, som säljer så beskaffade vexlar och såmedelst förbinder sig att å viss tid och ort tillhandahålla köparen eller vexelns innehafvare ett visst belopp penningar, jemväl är pligtig att denna förbindelse fullgöra, utan att vexelinnebafvaren behöfver förut vidtaga några åtgärder för bevakande af sin rätt. Denna grundsats har ock numera i alla vexellagar gjort sig NEN TINA IE NAN VP ESR Na REAR NNE ANT HRAE SsHar duo haft roliot I aftan?, frågade han