Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 3

kan i lugn verksamhet utvecklas och frodas — då blir frukten af hans sträfvande en i den minstbjudandes vågskål offrad verksamhet, och väl honom, om det då finnes en hamn uti — Artisternes och Litteratörernes pensionskassa. För alt skänka sin fädernestad, den Skandinaviska nordens förstad, ett minne af sin verksimma anda, gaf Thorwaldssen idcen till det museum, som nu på samma gång utgör ett värdigt monument öfver den store mästaren, der han slumrar midt ibland sina lagrar — en konstens helgedom! Kanske tänkte Byström något i samma rigtning, fast han ej hann fullborda iden af den villa han i Stockholms skönaste omgilfning uppförde. Om nu de skatter hans snille der samlat — omOlympens gudomligheter skola dela det slafviska öde att gå under klubban — om äfven hans dyrbara tafvelgalleri, som så många andra i vårt land, slutligen måste för en lumpen penning sändas att rikta utlandets samlingar: då kanhända bör man medgifva, att det blir — en villan. Det vore att vanhelga konsten, att iallmänhet endast betrakta den som en fladdrande förströelse, ty likasom sanning och dygd, äger också det sköna en helig, upplyftande och förädlande makt, och det fattas i folklynnets andliga förädling en alldeles väsendtlig sida, så länge det slags skönhetssinne saknas, som med intresse och glädje njuter af konstens skapelser; — så länge ej en allmännare tillgänglighet befeder tillfälle för sådane nöjen, der hågen väckes och andan förädlas genom det sköna och sanna, bli de krassa nöjena len tomma ersättning, hvarefter mängden jagar; nöjen, om hvilka det heter musik, eklärering och propriste — kommer aldrig i fråga. Den snillets makt, som alltifrån fordom timma danade utmärkte män, bildar äfven grund-!