Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 3

skugga på hans eller andra skolor; skulle, som jag har skäl tro, mina ord icke innebära nägon tillvitelse mot någon, utan endast en bekant sanning, så får hans tillvitelse om brist på grannlagenhet stå för hans egen räkning, med den kraft den enligt sanningen har, det är utan all kraft. Hela tillvitelsen tycks dock vara hufvudsakligen framställd som inledning för att få tillfälle säga, att hr Segerqvist fått emottaga några från min skola utgångna lärjungar. I denna uppgift har hr Segerqvist rätt, så till vida att han under sista qvartalet emottagit: 4) en lärjunge, som för lättja och odygd från min skola blifvit bortvisad; 2) en, som endast genom att afgå från skolan undvikit samma öde, och 3) en, som utgick derföre att jag icke kunde villfara fadrens anmodan, att för denna gosses skull göra ett väsendtligt undantag från skolans plan, för att han på den högst korta tid, han ämnade att begagna skolundervisning, kunde utbildas för det praktiska lifvet. Angående de 2 första af dessa lärjungar skulle jag önska hr Segerqvist ville inhemta upplysningar i de andra skolor, de förut bivistat, och der samma dom öfver dem varit fälld, som i min skola. Hvad den tredje angår, så är det så långt ifrån att hans bortgång var mig obehaglig, att jag tvertom sjelf i programmet anmodat de föräldrar, som icke utan ändring i skolans plan kunna se sina önskningar uppfyllda, att ju förr desto hellre ur skolan uttaga sina söner, hvilka endast kunna lida skada af ett längre qvargående i en skola, som icke kan elier vill efter deras enskilda behof lämpa sin undervisning. Hvad ändtligen angår hr Segerqvists påstående att jag icke från hans skola emottagit någon lärjunge, så får jag förutskicka den anmärkningen, att jag ju tvertom sagt det jag icke ville emottaga någon som utgick från hans eller andra skolor med en från min skolas olika inrättning och method, och kan jag åberopa flera föräldrars vittnesbörd, som hafva anmält till intagning i min skola gossar, hvilka i längre tid bivistat andra skolor, men som hafva blifvit förständigade att just af denna orsak deras önskan icke kunnat af mig villfaras. Dernäst är det min pligt att medgifva det hr Segerqvist bar så till vida rätt i sitt påstående, som den gosse, på hvars svårighet att taga sig ut med vår method jag tänkte, då jag nedskref de öfverklagade orden, verkligen, sedan han lemnat den skola, som nu af hr Segerqvist förestås, i någon tid njutit enskild undervisning, innan han för nära 2 år sedan intogs i min skola. Likasom jag således är hr Segerqvist tacksam för deua tillfälle att rätta ett begånget misstag, begagnar jag äfven tillfället att rätta ett annat liknande, när jag upplyser, att en annan lärjunge, som jag trodde direkte från pastor Janzons skola på Norr till mig ankommit, i en längre mellantid bivistat Clara lärdomsskola. Likasom jag skulle hafva tegat till det öfriga i hr Segerqvists annons, om jag icke hade funnit att jag borde erkänna det af mig ovetterligen begångna misstaget, likaså får jag äfven, om ytterligare något af hr Segerqvist eller andra skulle blifva andraget, som icke innehåller sanning och derföre icke påkräfver mitt medgifvande, upplysa det jag är nöjd med den dom, som de för saken sig interesserande fälla, efter att hafva läst programet, hvilket framdeles gratis utdelas i Löfvings boklåda vid Södermalmstorg; och att man i allt öfrigt torde antaga min tystnad, cke såsom medgifvande af sanningen, hvilken jag, fyen om jag felat, icke skall underlåta att offentligen bekänna, men såsom tecken på mitt förakt för alla sådana angrepp. Stockholm och Hermansdal d. 23 Juni 1849. — Aug. Arctander. EEE