Aftonbladet – 26 juni 1849, sida 3

UACI, SddUll VvI HSCLUL, YTlaL PT YINA, ALL UTA YAN rit dem ganska möjligt. Godt: då återstår endast att de varit behäftade med en ringare grad klokhet, än som för deras parti varit nyttigt, d. v. s. att de varit något litet enfaldige, om D. A. ej misstycker ordet. Hvarföre har icke D. A. redan sett sig om efter skäl att bemöta detta gifna alternativ? Vi vänta, att nästa gång få se de grås enfald försvarad i D. Å. LÄRARE-MÖTETS SAMMANKOMST. Vi gå nu att fortsätta det detaljerade, men i alla fall sammandragna referatet af diskussionerna inom det nyligen slutade Lärarcmötets elementarafdelning. Den 20 Juni e. m. Rektor Hultström från Wenersborg yrkade på grund af den erfarenhet han vunnit vid den s, k. fullständiga högre apologistskolan i nämnde stad, att undervisning i både latinet och apologistämnena med framgång kan meddelas i samma skola, om tillräckligt antal lärare användes. Lektor Sonden. Grundlighet bör sökas på begge linierna, och icke så mycket ses på hvad som huru ungdomen lär sig. Ingen apologistskola bör finnas för beredande till särskildt lefnadsyrke. Alltså gemensamhet; i början gemensamma klasser, sedan, om ej förr, då gymnasii-afdelningen vidtager, fri flyttning. — Rektor Westerlund instämde. bör vara en; men den vinnes icke genom inhemtande af ett eller flera läroämnen, utan genom förslåndets utveckling medelst flera eller färre läroämnen. Valet af lefnadsbana bör bero på anlag. I det gamla skolverket måste detta val ske innan gossen genom sysselsättning med flera ämnen hunnit visa sina anlag. — I afseende på fri flyttning har den dermed förenade kursläsningen den fördel, att gossen tidigt öfvas till sjelfverksamhet. Att dervid skulle uppstå brist på skoltukt, motsäges af talarens erfarenhet. Magister Lundbergsson. Nya elementarskolans system är icke i allo antagligt eller förkastligt. — Adj. Ramströms påstående, att klassläsning kan förenas med fri flyttning, bestides. — Den klassiska bildningen är en god sak, men icke ovilkorligt nödvändig. Icke blott grekernas och romarnes kultur, äfven kristendomen och vetenskapernas förkofran hafva inverkat på den nya bildningen. Klassisk bildning uppnås dessutom ej af många, aldrig af barnet. — Läroämnenas mängd synes Vara ett skäl emot sammanslåendet, men talaren hoppades på en inskränkning af dem. Kunde detta icke ske, så vore föreningen mera ogagnelig än gagnande. — Grundligheten bör vara lika, utan afseende på olika lefnadsmål: behandlingssättet af läroämnena derföre lika. Mag. Svartengren. Klassoch kurs-läsning hafva hvar sina fördelar; men endast en förening af begge förfaringssätten är önskvärd, och en sådan är verkställbar. Vid kursläsningen uppskjuter gossen och skall sedan i hast ersätta det försummade, men den förlorade tiden återkommer ej. En annan olägenhet dervid är, att läraren, om han icke är nitisk, kan öfverlemna lärjungarne åt sig sjelfva. Vidare, då afdelningarne blifva för många, kan läraren icke komma till någon riktig kännedom af lärjungarnes kunskap eller hinna hjelpa och undervisa dem; och att ersätta läraren, dertill är monitörens förmåga otillräcklig. — Men bildningslinierna böra sammanslås; ty en olika klassisk och medborgerlig bildning alstrar olika stånd. Vi skulle med tiden, om de 4 stånden försvinna, på detta sätt åtminstone få två. — Förmedling kan ske derigenom, att fasta klasser antagas för den nedre afdelningen af skolan, och fri fiyttning för den öfre; men rörliga läxlag och deraf följande tätare flyttningar inom de fasta klasserna. Lektor Sillen. Klassisk bildning är ej nödig för alla, ej ens för många, men vilkor för en i armonisk själsodling. Europa står till den klassiska bildningen i stor förbindelse. Skillnaden mellan klassisk och real bildning är obestridlig. Rektor Gumelius. Mellan de begge skolarterna är ingen annan skillnad, än den som uppkommer genom de klassiska språkens läsning. Det läroverk talaren förestår, visar möjligheten af sammanslåendet. En mängd fattiga gossar inkomma, för att gå till handel, handtverk, brukshandtering, åkerbruk; de lemna skolan då de hunnit sitt mål. Skolan bör hafva nedifrån 3 fasta klasser, gemensamma i alla ämnen, för det lägre borgerliga lifvet. I första klassen bör intet främmande språk förekomma; i andra klassen börjar det tyska; i tredje det franska. Dermed hafva alla vunnit en god grund: de som vilja fortsätta, äro certill väl i stånd. Öfver detta stadium bör följa en skola med öppna klasser. Professor Sellen betviflade möjligheten af ett sammanslående; ansåg den skärpa och konseqvens, som universitetsstudierna fordra för presten, juristen, läkaren m. fi., icke kunna så väl grundlöggas med det nya skolsystemet. Jemförelsen mellan de lärjungar gymnasierna afsända till universitetet och dem som komma från läroverk efter det nya systemet, visar i det hela ingen öfverlägsenhet för de sednare, under fortgången af deras studier, snarare i detta hänseende öfvervigt för gymnasierna, hvilka under ie sednare åren betydligt förbättrats. Ordföranden, prof. Carlsson: Nya elementarskoans system är icke den enda väg till färbättring; ljest skulle i Tyskland, der detta är okändt, inga förbättringar hafva skett. Det gamla läroverket bör unna utveckla sin förbättring ur sig sjelft, och äga tihet dertill. Gymnasierna äro icke numera detamma som förr, de äro på väg till en sådan uteckling. — Talaren yttrade sig för sammanslåendet, cke blott af lärdomsskola och gymnasium, utan af le begge bildningslinierna. Lärdomsskolan är redan vå många ställen förenad med apologistskolan, under Docenten Bergius. Man medgifver att bildningen amma rektor, i samma hus. En närmare förening lem emellan bör vara verkställbar med bibehållande ff klassläsning. Den fria flyttningen, om den hos ärjungen väcker känsla af rällvisa, väcker äfven jegäret efter utmärkelse, hvilket ofta är farligt; lessutom blifva dervid förhören alltför sällsynta, varemot de i klassen förrättas hvarje dag. Häraf ippstår en ny olägenhet, då läraren vill afhjelpa lenna brist: han söker undervisa vid tentamina och ;xamina, hvilket borde ske vid lektionerna. — Doerande lärosätt och blott läxläsning äro icke att ekommendera; klassläsningen med behöfliga modiikationer är det bästa förfaringssättet. Lektor Elmblad: Kursläsningen för lägre klasser vilar på ett psykologiskt misstag. En 8:årig gosse åter de första terminerna gå förbi obegagnade och nstränger sig sedan för mycket på de sista; men fveransträngning är menlig för hans förstånds uteckling. Dessutom vet den yngre gossen icke när an skall begära lärarens bjelp. Gossens sjelfverkamhet inskränkes icke genom lärarens undervising, då denne medelst sina frågor ständigt uppbjuler lärjungen till egen efterforskning. — I början an läroverket vara förenadt, men frågan är när let skall skiljas eller om någonsin. Mötets elementar-afdelnings diskussioner slutadcs ör den dagen. Vid början af denna diskussion förekom en epiod, som vi icke här omnämnt på det ställe, der den