Aftonbladet – 23 juni 1849, sida 2

Kongl. Teknologiska institutet yttra: En sådan undervisningsanstalt är af ingen nytta. Jag har velat hafva min son bildad till skräddare; vid utgåendet från institutet kunde han mycket annat, men alldeles icke sy fast en knapp uti en rock! — En för djupsinnighet prisad smed i Götheborg, som före inrättandet af Chalmerska slöjdskolan derstädes blef anmodad att säga sin mening om teknologiska läroanstalter, anförde: Sådana skolor tjena endast till utbredande af illparighet att eftergöra nycklar, tillskapa dyrkar och änterhakar, medelst hvilka sistnämnda pojkar, i likhet med hvad jag hört ske a! franska så kallade sappörer, ganska lätt kunna hala sig upp öfver plank och stängslen, för att göra ohägn. Nej, sådana konster få pojkar, ty värr, ändå lära Må dessa exempel framstå såsom typer på en mening, som lyckligtvis nu mycket förändrats; men erfarenheten har visat, och ännu som oftast hörda yttranden af en del föräldrar och målsmän ådagalägga, att man fortfarande anser åtminstone en af dessa läroanstalter vara en försöks-skola, tjenande antingen till upptuktelse för sjelfsvåldiga och okunniga ynglingar, eller en tillflykt för sådana, som icke hafve hvad man kallar: läshufvud; och man öfverlemnai då gerna åt lärarne vid åtminstone den undervisningsanstalt, hvilken jag har den äran förestå, att som orden lyda: utröna för hvilket yrke eller handtverk den ingående eleven kan visa anlag. Det gifves dock, i motsats till hvad nu blifvit anfördt, ett betydligt antal upplyste och klarsynte personer, som icke akta för ringa, att göra teknologi: ska läroanstaiternes närmare bekantskap; och såsom för t. ex. Chalmerska slöjdskolan i Götheborg på det högsta tillfredsställande må nämnas, att icke blot ganska många af nämnda stads förnämsta innevånare låtit sina söner idka studier och deltaga i öfningarne vid bemälda teknologiska läroanstalt, utar äfven ännu flera ynglingar och unge män från andra orter, bland hvilka trettio från Norge, der inträdt. Både eleverna sjelfva och deras anhörige hafva vid de förstnämndes utgående från läroanstalten yttrat belåtenhet med undervisningen och det sätt på hvilket de blifvit behandlade. En och annan redan några år tillförene från läroanstalten utgången elev har sedan återkommit, med önskan att än mer få utbilda sig för ett visst yrke, emedan man, som bekant, icke förr än vid mognare år, då användandet i stort af inhemtad kunskap fordras, finner sig vara i behof af det större mått, som en för tidig bortgång ur läroanstalten förbjudit att der inhemta. Detta fördelaktiga erkännande af en läroanstalts värde är visserligen af särdeles uppmuntrande egenskap, och har under en tid af mer än två decennier. mer och mer bidragit att hos tänkande män stadga den goda meningen om tekniska undervisningens nytta för det praktiska lifvets otaliga behof. Denna goda mening är dock ej tillräcklig för den vidsträckta öfvertygelse, som fordras för att rätt inse de fördelar, hvilka samfundslifvet, uti sina mångfaldiga utgreningar, kan hemta af teknisk bildning. Huru en sådan öfvertygelse småningom skall kunna utvecklas och på hvad sätt den torde kunna förberedas mera verksamt än hittills, är hvad jag .utbeder mig med några få ord få framställa. Med undantag af några högtvärderade skollärare, hvilka hedrat tekniska undervisningsanstalterne med närmare uppmärksamhet, hafva, som det synes, lärarne vid våra öfriga skolor icke särdeles beaktat dessa undervisningsanstalter. De hysa, i följd häraf, efter hvad jag icke sällan erfarit; den förmodan, att desssa inrättningar måtte vara af sådan beskaffenhet, som den i det föregående anförda. Utan att anses alltför vågsam, torde man således af erfarenheten kunna sluta, att de fleste bland lärarne vid våra högre och lägre lärdomsskolor, under obekantskap med föremålen eller under ett fiyktigare beskådande deraf, förmodat de tekniska läroanstalterna antingen omfatta blott en lägre del af underyisningen, till hvilken lärde män icke borde sänka sina blickar, eller att det materiella der fullkomligt uteslutit allt högre vetande. Man har derföre icke sällan hört lärde män lofordande kalla en ibland våra teknologiska läroanstalter en vacker inrätltning,, utan stöd af annan kännedom, än några hastigare ögonkast derpå vid ett kort besök.. I England, der man, som bekant är, mer afser det praktiska, har en tvingande nödvändighet påkallat en teknisk afdelning inom sjelfva universiteterne, hvilken visat sig på intet sätt hinderlig för den egentligt lärda bildningen inom en och samma högskola. Det är nästan endast hos real-gymnasierne och realskolorna, som man här i landet i sednare tider rönt en skymt af samverkan med våra teknologiska läroverk, och det är af de förstnämnde man redan kan vänta sig en nyttig samverkan till vinnande af det ofvanberörda ändamålet. Härtill kommer det särdeles berömvärda föranstaltandet om förberedande skolor till grundläggning af de kunskaper, som fordras för inträde uti högre teknologiska läroanstalter; och man bör icke lemna obemärkt det af hr magister A. Wiemer här i Stockholm gifna föredömet till afhjelpande af en förr känbar brist. Men det är hufvudsakligen till lärarnes vid folkoch elementar-skolorna upplysta och kunskapsfulla medverkan och till och med allmänt värderade humanitet man bör öfyerlemna, att, fter inhemtande af närmare kännedom om teknologiska läroanstalternes föremål och undervisningsämnen , samt med användande af den hos lärare sällan saknade observationsförmågan, utröna hvilka ynglingar, som genom anlag och böjelse äro mer än andra tjenliga att inträda på den tekniska banan. Deras förberedande dertill vore af en upplyst och fördomsfri lärare snart inledt och fullföljdt, utan att på något sätt hindra dem som egna sig åt lärdomsbanan; och i sådan händelse skulle, långtifrån att den nu ofta beklagligen här och der sig uppenpbarande rivaliteten mellan lärdom och praktiskt vetande, från generation till generation fortplantades densamma, på ett både för den egentliga lärdomen som har sill bestämda mål, och för de praktiskt användbara kunskaperne, hvilka följa sin bestämmelse, lika gynsamt sätt, småningom aftaga. Man torde då snart äfven i vårt land kunna se teknisk bildning intagen bland fordringarne vid examina för personer, som ämna sig att blifva administrativa embetsoch tjenstemän, domare, kameralister m. fl. hvarigenom staten skulle tillskyndas en ännu icke rätt uppskattad nytta genom ett klart och riktigt bedömande af våra produktiva och industriella krafter. Fördomen att polytekniska och tekniska kunskaper gagna endast civilingeniörer, mekanister, industriidkare och andra rent praktiske män, skulle då utbytas mot öfvertygelsen, att inom ett civiliseradt samhälle är en vetenskapligt praktisk bildning oeftergiflig för ömrs ARR RR RER RE CT CC me. ss LL