Aftonbladet – 23 juni 1849, sida 2

RO KE —— måttig koncert af amatörer, eller ett afskedstal i skolan af min rektor. Jag ville gerna lofva att tiga, endast min följeslagare gjorde detsamma; men han var nu i sitt element och hans tungas band på ett förskräckligt sätt löst. Om du derför vill göra mig en tjenst, goda Konrad, så låtsar du ej om något förr än jag sjelf talat vid mamma, och det har jag beslutat att göra i morgon och sedan ... Nu lifvades mina dufna Jlifsandar åter upp i föreställningen om en förklaring, som måste följas af något ovanligt, något, som jag ej kunde fatta på annat sätt, än med ett bröllop i bakgrunden, der konfekt och saffransbröd, vin och nya kläder vinkade mig. . Jag tryckte derföre glad min väns hand och nickade slugt, i detsamma vi trädde in i förstugan. Jag måtte dock sett mycket vigtig och hemlighetsdiger ut, ty min gamla tant betraktade mig undrande och missnöjd flere gånger vid middagsbordet, under det hon äfven sände sin son en blick i förbigående och ertappade samma uttryck i hans ansigte, fast kanske i något lindrigare grad och mera dämpadt. Jag hade just sprungit mig trött för att leta efter en igelkott, som rättarens pojke, med andan i halsen, förkunnat mig att ban sett en skymt af, men ej vidare kunde få fatt i, och kom helt triumferande med den inknuten i min näsduk, då jag hörde min tants och Carls röster i ovanliga uttryck inifrån förmaket.! Sakta lade jag igelkotten vid mina fötter och! salte mig alt lyssna, ty jag anade att nu var stunden inne för den vigtiga upptäckten, som jag alldeles förglömt tills nu. j vAck, mamma! du har glömt hvad kärlek ir,, sade min kusin häftigt, då du kan tala så Mitt barn, sade modern lugnt, jag säger ju ingenting för att klandra hvarken dig, henae eller er kärlek; jag säger blott, att man sälan väljer klokt den första gången bjertat raknar.