Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 3

än af en annan, men något förslag blef aldrig för Rikets Ständer framlagdt, ehuru det var kändt, att kammarkollegium och statskontoret under den 20 November 4835 till Kongl. Maj:t afgifvit ett sådant. Emedlertid hade några af landtstaten förskaffat sig kännedom om detta kollegiernas förslag, då de funnit det vara af den beskaffenhet, att om det blifvit för Rikets Ständer framlagdt, och vunnit deras godännande, hade kollegiernas ynnestfulla tillgörande haft den enkla påföljd, att landtstatens tjenstemän blifvit förflyttade ur askan i elden, emedan förslaget obestridligen för de flesta innefattade en bestämd löneförsämring, i stället för förbättring, hvilken sednare likväl var af behofvet så högt påkallad, och af Rikets Ständer med de mest tydliga ord uttalad. Detta ynnestbevis var väl icke så alldeles oväntadt; ty det har, särdeles under de sednast passerade 30 å 40 åren, tydligen visat sig, att andan hos kollegierna varit i åtskilliga afscenden stämd emot landtstaten, förmodligen derföre, att denna tjenstemannai sednare tider börjat något känna sitt eget ärde, och derföre icke visat den undergifvenhet för vederbörande, som från äldre tider varit bruklig. Förslaget hade emedlertid den påföljd att det väckte landtstaten ur sin dvala, i hvilken den länge nog varit insöfd. Den fick öppna ögon och insåg nödvändigheten af, att sjelf börja operera i saken. Derföre utgick från landtstatstjenstemännen i ett af länen inbjudning att deltaga uti en underdånig petition till Kongl. Maj:t, innefattande, pro primo, anhållan om totalt förkastande af kollegiernas opus, såsom rakt ledande till landtstatstjenstemännens ruin, och pro secundo, att ett nytt förslag måtte blifva upprättadt och för Rikets Ständer framlagdt, som efter menskliga grunder och tidens kraf mera blidt bestämde landtstatens öde; men petitionsvägen ansågs alltför besvärlig och dessutom icke med nog kraft ledande till målet, och derföre utgick från ett annat län inbjudning till embetsoch tjenstemän af landtstaten uti rikets öfriga län, att genom utsedde deputerade sammanträda i Stockholm den 29 Juli 1844, för att öfverlägga. om sättet för vinnande af en erforderlig löneförbättring, och att förena sig om en underdånig ansökan i ämnet, i fall så blefve beslutadt. Vid detta sammanträde infunno sig ombud från sexton län, nemligen: Westerbottens, Hallands, Wermlands, Wester-Norrlands, Christianstads, Blekinge, Westmanlands, Nyköpings, Upsala, Gefleborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmare, Malmöhus, Stockholms och Örebro. Af hvad anledning ombud saknades från de öfriga åtta länen, är icke kändt, åtminstone upptyser icke protokollet något härom, hvilket, likasom det af deputerade beslutade förslag till löneförbättring, finnes infördt i tidningarne Aftonbladet N:ris 192 och 494 samt Allehanda N:ris 494 och 498, det året som sammankomsten cgde rum. Under öfverläggningarne, som fortsattes den 34 Juli, den 4 och 3 Augusti, samt afslutades den 5 i ämnde månad, hade deputerade med nedslående känsla erfarit, att de af kammarkollegium och statskontoret projekterade lönerna, med hvilkas anslående skulle förenas uppbärande af expeditionslösen, arfvoden, uppbördsoch redogörelseprocenter med flera andra sportler, tillkomne i och för särskilda göroål och bestyr, och utgörande enda vehiklet för mkning emellan större och mindre kostnader och arbeten inom lika tjenstegrad, blifvit så knappt tilltagna, att, med få undantag, förslaget kunde anses mera åsyfta en löneförsämring, än en löneförbättring, enär lönebelopp blifvit utsatta, till och med under hvad nu gällande stat efter indelning erbjuder; hvarförutan uppfattningen af de särskilda göomål, åligganden och kostnader, som tillhöra hvarje tjenstegrad; förekom deputerade lika ofullständig som oväntad, hos embetsverk, till hvilka landtstaten står i närmaste beröring, och hos hvilka den underordnade tjenstemannen så gerna önskar finna fullständig kännedom om hans praktiska lif, i förening med ett deltagande för hans mödor och försakelser, motsvarigt åtminstone omsorgen för embetsverkens betjening; och då nämnde förslag, äfven om detsamma antydde begreppet om en lönejemkning, skulle för landtstaten i framtiden, och denna icke så aflägsen, vara mera skadligt än gagneligt, ansågo sig deputerade, i stället att få glädja sig åt någon till efterföljd och åberopande tjenlig uppgift i nämnde förslag, vara nödsakade att utbedja, det måtte detsamma, vid den lönereglering som landtstaten förr eller sednare torde hafva att emotse, icke egnas någon uppmärksamhet eller det ringaste afseende; och be slöto alltså deputerade att uppgöra förslag till lönereglering, med iakttagande af följande grunder: Att de anslag, som beviljas, endast måge angå ordinarie löner, resepenningar, expenser och skrifvarebiträde, utan inblandning af nu varande, eller framdeles blifvande, provisionsprocenter, expeditionslösen, remisslage m. m., hvilka borde bibehållas såsom enda medlet att jemka emellan olika arbete och lika tjenstegrad. 2:o Att i anseende till omöjligheten att, synnerligast för framtiden, förutse hvad skillnad i besvär den ena tjensten kan erbjuda emot den andra, alla löneanslagen må bestämmas till lika be: lopp inom samma grad; dock så, att den som a högre lön än nu kom att föreslås, måtte få hålla den i sin tjenstetid oförminskad och oförän. drad, om ban så åstundar. 3:0 Att, der boställen elle bohemman redan finnas, dessa måtte fortfarande fi bibehållas emot det, att fyra procent af 4845 ä ärs den åsatta taxeringsvärde inräknas i anslaget: dock at indeldta bostä tan, eller den som utgår till kro. nan, från dessa 4 procent afdrages; 4:o Att alla nu varande indelningar i räntepersedlar ingå till stats verket från och med det år, då det nya löneanslage kommit landtstaten tillhanda; Och 5:0 Att all löne bestämmas i silfver, motsvarande, efter nu gällandt myntfot, de anslag, som beviljas i bankosedlar, fö att framgent tjena till grund beräkningen ef:c kurs; och under förutsättning al dessa grunders be ständ, upprättade deputerade följande förslag, hvilke dessutom för hvarje tjenstegrad serskildt och grund ligt motiverades: För Jandskamererare: Ordinarie lön . so ss . ss 4,500. Resepenningar . . . . . 400. Expencer . ss se rar 200-4.g00: För landssekreterare: Ordinarie lön — cos soo 4,000. Resepenningar , . . ss ss cv 100. Expencer . so ss ss se vs 200-34 500: Zz Länsbokhållare-lön —:.. . oo. eo. 533: 16 Länsnötarie — d:io . . 2 0 553: 16 Landskontorister, 4 förste, lön 266: 32. 4 andre; d:o 200: — 466: 39 Landskanslister, lika som landskontorister 466: 35 Landträntmästare, lön . . . 41,335: 16. Expencer . 66: 52. QLejfh; Gnn. MH ?