Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 3

stämd instruktion f alla krafter arbetan för samma förslag. Diatt Pal Vä afsigten med Örebromötet tydligen är a Pven såsom en sammanjemnkning, så torde det blifvit ombudet ett nog tungt arbete, att endast få använda sina krafter för det hviande förslaget. få Hos flere af minoriteten var äfven detta föga gyrnadt, och de gåfvo töförstäldt tillkänna, att man blott borde antaga detsamma såsom en pis aller och för att genast deri söka betydliga ändringar. I lenna syftning talade hr geschworner E. Bergman, som i öfrigt förenade sig med hr brukspatron G. Ekman, då denne var nära att förlika meningarne genom yttrandet, att ehuru han undertecknat den nlemnäde skriften, han Hkväl ansåg. det blifvande ombudet i Örebro böra äga fria händerp o. 8. V.; men allt strandade emot den uppgjorda planen att förändrad påyrka instruktionen. För att utröna sällskapets tankar om den förelagna instruktionen, delades det å la boucs et mouons, och vi fingo vår höger och venster. Den örra utgjorde omkring 20, den sednare något öfver 70 personer. Ett nytt, ej serdel!es lyckligt uppslag i saken gaf emedlertid ett af f. d. riksdagsnannen Nils Nilsson i Högåsen framställdt repre;entationsförslag, baseradt på den gamla grunden af ullmänt valda elektorer, hvilka hade att inom stånd och klasser utse ett visst antal. riksdagsmän. :Talaen kom härvid att nämna sin åsigt af det hvilande epresentationsförslagetslika stora oduglighet. med vårt nu varande representationssätt, men detta. ytt-. ande gjorde ond blod hos det hvilande förslågets svarare, och i synnerhet en talare ogillade höglin uttrycket odugligt, och ansåg sig för detta ;nda ord icke längre kunna bevista sällskapets öf rerläggningar. Dylika omdömen, och många skarvare, får man likväl dagligen se i tidningarne, och ri hemställa huruvida toleransen varit för långt drif-. en, genom att vid detta tillfälle låta talaren tillsodonjuta sin yttranderätt. Animositeten växte emedertid på högra sidan till den grad, och ifvern att komma väl undan blef så stor, att endast få af dess edamöter kunde höra den fråga, som af ordföranlen framställdes i följande ordalag: Vill sällskapet vatt dess ombud vid sammanträdet i Örebro den 4 Juni d. å. skall i samråd med öfrige der tillstädes;varande, efter möjlig sammanjemkning af de olika våsigterne, söka att få grunder uppgjorda för en förbättrad representation, men att derjemte, om det ;hvilande förslaget skulle befinnas, ega de flesta symppathier, eller att. bifall till detta förslag, under närpvarande förhållanden, kunde anses lemna reformens pvänner den enda utsigten till en önskad förbättring, ombudet då äfven skulle ega att sluta sig till det samma? hvartill ett enhälligt Ja svarades ifrån venstra sidan. 4 Man finner häraf meningsskiljaktigheten icke vara så stor, att den bort föranleda ett ruptur sådan som den ifrågavarande, och de flesta af högra sidars medlemmar erkänna sannolikt efteråt det. mindre ämpliga uti att vilja binda ombudet vid det hyilande förslaget eller, som några uttryckte sig, ovillkorligen i första rummet framhålla detsamma. Vi måste alltså mycket beklaga det i vår tanka någet förhastade steg genom hvilket någre af våra högt aktade vänner tills vidare kommo att stå utom sällskapet, men om det förr eller sednare skulle visa g, att detta, så väl som öfrige reformsällskaper, blir nödvändigt för reformens framgång, så äro vi fullt förvissade, att dessa våra vänner villigt räcka oss handen till gemensamt sträfvande för: det allmänna bästa. Verus.