Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 3

— Redaktionen har råkat att dröja med följande insända uppsats nog länge; men det har skett derföre, att man trodde få se en fullständigare berättelse om reformsammanträdet i Filipstad. Då likväl en sådan uteblifvit i ortens tidningar och flera önskat känna rätta förhållandet, har red. trott sig böra här meddela den, såsom upplysande om beslutets ordalydelse: Filipstad den 16 Maj 1849, Det äger sin rigtighet att härvarande reformsällskap lidit en ej obetydlig splittring. Händelsen får dock icke uteslutande tillskrifvas de olika åsigterna om det hvilande representationsförslaget, ty den enthusiasm, som för ett år sedan äfven i våra kalla bygder frammanades af:händelserne i södra Europa, har sedermera mycket afsvalnat hos dem, som hafva anlag till förskräckelse för socialismen och den röda republiken. Likasom man i Frankrike har sina republikaner sedan gårdagen, så hafva vi alltså här våra reaktionära sedan. gårdagen, och på dessa verkade det hvilande förslaget såsom en stillande balsam af den rätta medelvägssorten; Det var ju nu mera så beqvämt att vara liberal! Man borde ju vänta bifall både ofvan och nedan ifrån, och i sista stunden såg man till och med en och annan klassvalsförfäktare träda upp och ifra för det hvilande. er för mötet den 48 April, iter sågos runka på hufvudet, relsen redan på förhand abhandonner apet, förklarande sig icke ens kunna gilla ett sådant steg som den i Örebro beramade sammankomsten. Dagen före mötet hörjade likväl en stark reaktionär vind att blåsa öfver vår goda stad, växte under natten och följande dag, samt steg under sjelfva sammanträdet till bottenrefvad märssegelskultje, och bortsopade ej allenast aristokrati och plutokrati, utan äfven ty värr en och annan af sannt liberala tendenser. Det steg minoriteten tagit, att i alla tidningar kungöra sina loyala tänkesätt, för att icke förblandas — med dem som i år tänka lika med i fjol, sammanhållet med ett kostligt voteringsprojekt under mötet, att nemligen rösta om det hvilande förslaget med slutna sedlar, sätta namnet under voteringssedeln och sedan införa detta i allmänna tidningarne — detta steg, säga vi, röjer emellertid hos minoritetens ledare det på förhand fattade beslutet, att vid första rimliga anledning skilja sig vid sällskapet. En sådan anledning skulle nu det hvilande förslaget gifva, om man uppställde såsom enda vilkoret för ombuds afsändande till Örebro, att detta ombud skulle förses med be