Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 2

Var utan fruktan, svarade fremlingen. Derpå tillade han, i det han visade på Guillaume Cornus orörliga bild: Men kunde ej den der karlen sätta sig emot våra förslag ? Nej, monseigneur,, sade Martha och tillade, likasom i parentes, jag vet nog mäktiga hemligheter för att tvinga honom till tystnad. Det är då öfverenskommet? upprepade fremlingen, i det han återtog samma väg han kommit. vÖfverenskommet! upprepade duennan, i det hon åter inträdde på borggården. Martha, som utan dröjsmål måste begagna tiden, gick direkte fram till Guillaume Cornu. Guillaume Cornu satte till Martha ett oinskränkt förtroende; så mycket mer, som den stackars mannen märkt att hon hade temligen uttrycksfulla ögon, eburu han aldrig tilllåtit sig en bekännelse derom. Martha hade, med den utsökta genomskådningsförmåga som utmärker hennes kön, längesedan märkt hans tankar; men som hon ej var nog ömsint att dela öfverbofmästarens känslor, gjorde hon sig ett nöje af att plåga honom. Men denna gång, då hon hade behof af hans bjelp, närmade hon sig med ett leende, ämnadt att förtrolla honom. yGuillaume,, sade Martha, i det hon smekande lade sin hand på hans kind; skulle du ej lyda mig om jag gaf dig en betallning? Vid Gud! utropade den eldfängde öfverhofmästaren, jag skulle hvarken gifva mig rast eller ro förr än du fått din vilja fram. För att gifva eftertryck åt sin goda afsigt, lutade han kroppen framåt, färdig att skynda bort när hon befallde. Guillaume! återtog den listiga damen, du bar väl bela timman sett den chevalier som talade-med-mig? Jal, sade öfverhofmästaren. Det är en vän till vår herre,, fullföljde Martha; han har kommit i hemlighet för att göra honom en surpris. Jag skulle göra så, jag, om jag hade vänner, sade Guillaume Cornu. Nuv, fortfor Martha, yha vi kommit öfverens om hvad wvi böra göra för att få denna rpris ännu angenämare. Således, Guillaume, förvånande som mitt handlingssätt må synas dig, så svär att ingenti ehvad jag också må göra eller säga Jag svär det, svarade öfverhofmästaren, n