Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 2

uppslagen öfver ansigtet, vägen som förde till länet Donjon; han red i tråf en spansk hingst. Bakom honom sprang en rödfläckig vindthund, prydd med ett halsband, hvilket var försedt med en silfverplåt och hvarpå ett sköldemärke var graveradt. Allt efter som denna lilla grupp avancerade ryckte riddaren åt sig hästens tyglar. Hunden, allt mer och mer ursinnig, skällde med sådan hetta att hans herre syntes bekymrad. Redan tecknade sig slottets tinnar såsom en mörk skugga mot den djupblå himlen. Hunden fördubblade vildheten i sina rörelser och hans skällande tycktes högeligen misshaga mannen i kappan; denne ropade til: honom med dof röst i det han förde handen till fästet af sin dolk: Tyst, Rapide... tyst! Efter detta ögonblick teg det lydiga djuret, underdånigt dens vilja som beherrskade det, och sprang nu helt spakt och med slokande öron, efter sin herre. Anländ på ett bösskotts afstånd från fästningsverken, nedsteg den okände från sin häst, hvilken han öfverlemnade åt slumpen. Han band derpå hunden vid en ek, och sedan han. ånyo hotat honom, för att rigtigt försäkra sig om hans tystnad, närmade han sig löpgrafven Der förde han sina läppar till ett jägarhorn och blåste gällt derpå. i Efter ett ögonblicksförlopp, visade sig ett Ihufvud i en skottglugg, anbragt på muren midt emot honom. Seende-att man endast hade att med en ensam person af hvilken man ej kunde frukta någon öfverrumpling, drogs hufvudet långsamt tillbaka från sin observationspost. . Snart gaf fällgallvet ett gnisslande ljud från sig och Yymdbryggennedsiappies långsamt. Den fremmande gick med fasta steg framåt och möttes af en Gvinna, som skyndade att emottaga honom; detta mötte skedde midt på bryggan. . N Å 5 Skuggan af en menniska visade sig rak och Orörlig på något afstånd. Denna skugga var Guillaume Cornu, öfveri hofmästaren. I Qvinnan som uppfyllde den höga pligten a underhandlare, var Martha, som vi redan sett hos Jehanne dOisy. Marthal sade den okände med låg röst. Hvem har sagt er mitt namn ?