Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 2

tt regera landet enligt de nationella lagarna,j ch under riksdagens medverkan. Attså verkigen förhåller sig, upplyses icke blott af den oragmatiska sanktionens tydliga ordalydelse, itan äfven deraf: att de österrikiska arflänlerna vid itskilliga tider införlifvades uti det omersk-tyska riket och det tyska förbundet, tan att Ungern utgjorde en del hvarken ai let ena eller det andra; att alla främmandelE makter alltid gifvit kejsar-konungen den lubbla titen: romersk kejsare (sednare: kejsare af Österrike) och konung af Ungern; att! s 1 rm OL CN Ungern hade sin egen lagstiftning och tull-linie; samt slutligen deraf, att den österrikiske statsborgaren i de ungerska lagarne alltid benämnes främling, och jemväl på ungersk botten behandlas sisom sådan. Först år 1637 beslöto ständerna att ungerska throner skulle blifva ärftlig inom huset Habsburg, sch den pragmatiska sanktionen af 1723, som kallar riket Ungern, med inhegripande af Kroatien, Slavonien och Militärgränserna, för regnum unum et indivisibile, utsträckte denna ärftlighet till Maria T förmån, äfven till Karl IHI:s (som tysk k re Karl IV) qinliga efterkomlingar. — Väl sökte Josef II att tillämpa den österrikiska statsenhetens system äfven på Unger, men följden deraf var e revolution och ett sjelfständighetskrig, ocr efter Josefs snart inträffande död , måste hans efterträdare Leopold H, inför 1790 års riksdag aflägga ed, bland annat på följande ! artikel (art. X): att Ungern, såväl i anseende!s Mill lagstiftring, som förvaltning, är ett sjelf-5 ständigt lad, icke underordnadt någon annan. stat; alt då fastmer städse skall bibehålla sin negen existers, sin egen konstitution, och enligt densamna skall regeras blott af krönta konungar, fier nationella lagar och gammal! häfds. Demna artikel bar blifvit högtidligt! besvuren af de båda kejsarne Frans och Ferdinand, såsom konungar af Ungern, uti den af dem aflagda konungseden. — Detta torde vara tillräckligt :itt bestämma Ungerns ställning till Österrike, ealigt obestridliga historiska fakta. Då nu i Februari månad förlidet år revolutionens orlanbyar stormade genom Europa, var den fösamlade ungerska riksdagens första verk att å ena sidan ombilda den gamla aristokratiska författningen efter den nyare tidens ider och fordringar, samt å andra sidan både formellt och reellt betrygga konungariket Ungerns uråldiga rättigheter mot alla absolutistiska ingrep. En konstitutions-akt uppgjor-ls des, hvaruti Ungern erhöll en parlamentarisk regering oh en sjelfständig minister, såsom j:! ansvarig enanation af riksdagen. Uti denna författning, hvars första artikel fastställer alla ungerska kionländers odelbarhet, heter det, art.. ur 8 3: H. Majetät, och i dess frånvaro Palatinen och den kangliga ståthållaren, utöfva verkställande nakten i lagarnas anda, genom denl! oafhängiga ungerska ministerens organ, och alla dekret, befallningar och beslut, af hvad slag de vara må, hafva ej gällande kraft, förr än de blifvit kontrasignerade af en bland den i Buda-Peth residerande ministerens medlemmar; och 8 6: Alla ärender, som förut hörde till det ungerska hofkansliet, ståthållarrådet eller hofkammaren, öfverhufvud alla statsborgerliga, kyrkliga och militäriska angelägenheter, äfvensom allt som rör finanserna och fäderneslandets försvar, faller nu inom den ungerska ministtrens verkningskrets, och H. Maj:t utsöfvar den verkställande makten endast och allenast genom denna ministers organ; samt slutligen 8 8: ,Utnämnandet till militäriska embeten skall likaledes ske genom HI. Maj:t, med kontrasignering af den ansvariga ungerska mini steren. Denna författning, enhälligt föreslagen af Deputeradekammaren, enstämmigt anlagen af Magnattaffeln, efkändes af konungen, kejsar Ferdinand I, genom en kabineusskrifvelse; sanktionerades den 11 April 1848 af monarken i egen hög person, genom afläggande af högtidlig ed inför den församlade riksdagen; samt fastställdes än ytterligare uti throntalet af den 2 Juli på det högtidligaste. Det ungerska konungarikets frihet och grundlagar organiserades således på det mest formella och lagenliga sätt, och erhöllo den högtidligaste sanktion. Vi fråga nu ministrarne Stadion och Schwarzenherg, i historiens, i den historiska rättvisans namn, hvars vittnesbörd ide icke rodnat för att åberopa: hvem gaf eder rätt att tvinga eller öfvertala den svaga och fromma Ferdinand tiil edsbrott, till att-stycka Ungern i provinser, samt gilva det en skenkonstitution? Viuppmana dem i menskligbetens namn alt besvara frågan: hvem är rebel1en: de sjelfva, eller den af dem m landsförrädare förföljde Kossuth? Vid hvems hand klibbar det blod, som rödfärgat Donau och Theiss? Hvem är ansvarig för det sköna fredliga Siebenbärgens förödelse och för krigets alla härjningar i det fruktbara Ungern och på Banatets slätter? Och om deras skuldbelastade samveten tvinga dem till tystnad, eller om de förskansa sig bakom den politiska nödvändighetens gömsle, skall dock verldshistorien och verldsrättvisan ropa till dem: Skyldig är den nrÖsterrikiska kamariilan, genom orättvisan af sina fordringar och handlingar; skyldige äro ministrarne Stadion och Schwarzenberg, samt deras Mephisto, äfventyraren Warrens, som ingifvit dem de förderfliga planerna och förstått göra dessa lockande, såsom förgyllda piller,, Bonduppviglare, som de varit i menn ENTIRE. uppslagen öfver ansigtet, vägen som förde till länet Donjon; han red i tråf en spansk hingst. Bakom honom sprang en rödfläckig vindthund. nrvdd med ett halsband. hvi!ket var för