Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 2

inda till lifkordongen af guld, der hans börs och värja hängde: hans lifrock var af blått sammet; och han bar åtsittande pantalonger af grönt tyg och samma paljetterade skor, med tillbakaböjda tåspetsar. De togo plats midt emot hvarandra vid ett litet bord, öfverlastadt med läckerheter. Och som öfverhofmästaren stod bredvid dem, sade de till honom på samma gång: Lemna 0ss, Guillaume ! Guillaume återtog, till sin stora saknad, vägen till slottet. RVet du väl, sade derefter Archambud, i det han fyllde Jehannes bägare med purpurrödt vin ur en ciselerad kanna, ,vet du väl, att det r jemt fem månader som vi fört ett lif, det de lycksalige i Paradiset kunna afundas.n Archambaud hade knappt uttalat dessa ord förrän man På afstånd hörde en knappt märkpar skällning. Jehanne lyssnade uppmärksamt. Det är besynnerligt sade hon, jag tycker mig igenkänna Rapides skall. Det är just hans skri då han sprang fram att betyga mig sin glädje Efter en kort paus återtog hon: Jag kan ej förstå bans försvinnande. Man måste hålla honom mycket hårdt fängslad, då den stackars hunden ej återkommit till sin egarinna.n Jiller snarare afbröt grefven, sär ban förgifad; ty du vet. Jehanne, att en polisorder utgått till uppsyningsmännen att kasta förgiftade köttkulor på gatorna för att utrota de kringirrande hundarne. Skällningarne, som man först tyckt komma mycket långt ifrån, hade så närmat sig, att de tycktes utgå från slottet. De upphörde hastigt. Et annat buller de dem, Ljudet af en trumpet. så apendragarne i en fästning buro kring halsen. skall i nattens tystnad. detta? frågade Jehanne, Förmodligen någon jägare, som gått vilse skydd för natten. han skall få det, icke sannt?, n, ty man hör aldrig neka att hjel; när man så kano älskar att höra dig ! sade Jehannve. t de så tala skola vi gå litet tillalt kunna förstå orsaken till skällningarne och trumpet-ljudet som efterträdt dem. Sedan nära en tinuna följde en riddare. omsorgsfullt insvept i en kappa, med kapuchonen tert som