Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 2

lycklig att till hälften blifva invigd i detta oskyldiga skämt, i synnerhet då han hade Martha till medbrottsling. Knappt voro vilkoren för detta nya förbund stadgade, förr än grefve Archambaud och Jehanne syntes på gården. Hvad var det för ett jägarhorn? frågade Archambaud. Det är en riddare som önskar tala med er, monseigneur), svarade Martha, i det hon emellan sina fingrar vände kulorna på ett radband. Derpå, efter något betänkande, tillade hon: Har ni ej träffat honom, monseigneur? Jag skickade honom till paviljongen! Vi bafva skickat honom till paviljongen! upprepade Guillaume Cornu. Archambaud vände sig till Jehanne och sade: Vi måste hafva gått om hvarandral Och han återvände ensam. IX. DEN TREDUBBLA OMFAMNINGEN. Då mannen i kappan lemnat Martha, vändt han sina steg mot det ställe, der han bundie hunden. Då Rapide såg sin herre återkomma, satte han sig på baktassarne, i det han genom viftningar på svansen betygade honom sitt nöje öfver hans återkomst. Utan att gifva akt på dessa vänskapsbevis, stödde sig den okände mot stammen af en gammal ek, och der, i en ställning af otålighet, höll han handen öfver ögonen, likasom för att bättre kunna se bört i fjerran, Slutligen, sedan denna stumma betraktelse varat en qvarts timma, tycktes hans andedrägt blifva bastigare. Med framlutad kropp fixerade han tvenne skuggor, som gingo tvärs öfver ängen åt slottet till. Hunden lät höra ett litet, hastigt undertryckts; tjut Tig, Rapidel sade den fremmande med starkt upprörd stämma, tig! När de båda skuggorna inträdt på herresätet Donjons borggård, lösgjorde mannen i kappan hunden. P rpå gjorde han en lång omväg för alt undvika ädbevuxna detlarne och begaf sig till paviljonge chambaud och Jehanne nyss lemnat. Anländ till det enda ännu upplysta rummet inneslöt han sig de Här befriade g från kn framandades en suck, som innehöll tusende smärtor eller tusende fröjder, ! pan i det han