Aftonbladet – 21 juni 1849, sida 3

Han gik i Kjempernes Rad foran O Nor! med Daad og med Tale; Thi bar det blodeste Leie han I Mindets skinnende Sale. Men selv, o Nor! ved Kjempens Grav Du husker det tilvisse, At Seierskrandsen Tiden gav Endnu ei om din Isse. Som Decket falder, at Spiret her Skal frit for Blikkene stande, Saa vige Fordommes mörke Har Ifra din klarede Pande: Da skal din edle Sons Bedrift Du ret i Sindet fatte; Og da foruden Spir og Skrift, Du edlest Minde satte. Derefter tolkade kandidaten Friis i ett vackert tal len aflidnes stora värde såsom folkskald, medborare och menniskovän, med speciel hänsyftning på ans förtjenster som religionsfrihetens varma målsnan. Derefter föregick aftäckningen af monumenet (som strax före afsändningen till Norge varit här Stockholm utsatt till åskådning vid hr Lamms aktori på Södermalm). Nu besteg hr Lipmansson kantor vid mosaiska församlingen i Stockholm) trijunen och uttalade i sina trosförvandters namn de cänslor, som lifyade dem vid Wergelands graf, och woppet att den nu gamla fördomen, under hvilkens örtryck den judiska befolkningen lidit, snart skall örsvinna i det fria Norge, liksom den redan var örsvunnen i flera andra stater. Hr Lipmansson taade med värma och entusiasm, och de vackra ord varuti hans föredrag var inklädt, uttalade i bröIrafolkets kraftiga, välljudande tungomål, syntes göra tt starkt intryck på den talrika församlingen. Följande sång af hr Möller slutade festen: Nu har de milde Vindes Pust Fra Granen, som paa Fjeldet truer, Igjennem Monumentets Buer, Til Skjalden blidt en Hilsen suust. Sov sadt! Hvor de Forskudtes Sönner Ved Graven staa med Tak og Bönner Hvor Folkets Kjerlighed staar Vagt, Er rigest Tak paa Graven lagt. Nu Dagens rige Straalers Veld Har kysset Sonnens Trek de kjere; Han kan vel Hedrens Byrde bere, Saa hvisker det til Dal og Fjeld. Sov sodt! Hvorpaa jeg lenge stunded, Det bragte Tiden, mens du blunded. Den bringer Mere, Son! Dit Folk Skal hedre end sit Hjertes Tolk. Saa ske det! Thi den Sandheds Rgst, Som fra din Grav skal evigt tone, Vil Folkets haarde Sind forsone Og viekke Fromhed i dets Bryst. Naar Jsden da sin Haand det rekker, Skal Graven, som dig kjerligt dekker, Med Blomster fyldes, ypperst Pryd For Kjerlighedens milde Dyd. Ingen oordning störde den enkla festen, som bar n allvarlig, högtidlig prägel, hvilken fullkomligt notsvarade dess betydelse att uttala ett erkännande f skalden, medborgaren och menniskovännen Henik Wergeland. På e. m. gafs en middag på Klingenberg för de nbjudne gästerna af mosaiska trosbekännelsen. Delagarnes antal var stort.