Aftonbladet – 21 juni 1849, sida 3

MINNESSTOD ÅT HENRIK WERGELAND. Det är kändt, att mosaiske trosbekännare så väl i Sverige, som Danmark, låtit häri Stockholm förfärdiga och till Norge afsända en ärestod åt den berömde norske folkskalden och författaren Henrik Wergeland, hvilken sökt att der åstadkomma upphäfvande af det förbud för judars bosättning, som i Norges grundlag finnes intaget. Denna stod har blifvit uppsatt öfver Wergelands graf på en höjd i graflunden vid vår Frälsares kyrka, i Christiania, och blef den 17 Juni med stor högtidlighet aftäckt. Norska tidningar lemna derom följande beskrifning: Norska studentsamfundet hade ställt sig i spetsen för denna fest och genom sin bestyrelse inbjudit åtskilliga judar, att såsom deputation infinna sig i Christiania för att öfvervara högtidligheterna. Eftersökningen af biljetter till deltagande i processionen var så stark, alt 4600 genast blefvo upptagne och många, som ville, kunde ej erhålla sådana. Kl. 3V, 42 samlades en stor del af stadens invånare af alla samhällsklasser på börsen, och gingo i procession till graflunden, som var besatt af militär och polis, och dit ingen utan inträdestecken insläpptes. Kyrkogården var på alla sidor omringad af en utomordentligt stor folkmassa. Proctessionen — med en musikkår och stadens tvenne sångföreningar i spetsen, hvarefter kommo studentsamfundets bestyrelse med de inbjudna judarne, samt den aflidne skaldens anhöriga — tågade från börsen genom stadens gator under sorgmarsch. Vid framkomsten till kyrkogården intog processionen höjden, der monumentet är uppfördt, hvilket var prydt med blommor och löfverk; en krans prydde skaldens bröst. På begge sidorna såg man norska och svenska flaggorna, och vid den sednare en med grönt betäckt talarestol. Före aftäckningen afsjöngo sångföreningarne följande sång, författad af kandidaten C. Möller: Imellem Gravenes tause Fred Der tor ei Tornene trives; Der spirer skjönsomst Erkjendtlighed Og fuldt Opreisningen gives: Hvor Norge ned sin bedste Skat Har lagt i Klippens Revne, Har Ephraim ham Mindet sat, Som trodser Tidens Evne.