Aftonbladet – 16 juni 1849, sida 2

ÖFVERSIGT AF SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS SKOLAS EXPOSITION 1849. Jag gerhvad det må kosta, om herrn kan bevisa att det bara inte är svenskt arbete — yttrade en gång för icke så längesedan ett äkta lejon, inne hos Leja; — och en sådan gynnare, ej aktande priset för en utländsk plockfinksartikel, hade i sitt yttre rum en tafla, föreställande en lyftad fot, hvars hieroglyfiska betydelse han, med en Champollions säkerhet, för de värda vännerne tolkade sålunda: Den der är för handtverkare och björnar! Så har tonen fordom beklagligtvis ofta utgått från så kallade bildade och tongifvande, — och följden har varit, att den svenska fåfängan fått gifva, likasom vilden, sitt guld för månget glänsande lappri, medan egen industri och slöjd legat under ända derhän, att man t. ex. för mindre än ett sekel sedan från utlandet införskref till och med — skopinnar! Under skygd af en, vetenskap, konst och slöjd huldt vårdande spira, har i våra dagar det fattiga Sverige, som alltifrån Carl den tolftes tid kan räknas hafva gått ut från det politiska hasardspelet — sett i fridsamhet, genom inre förkofran, lyckligare dagar randas — rikare fält att bruka, säkrare skördar att inhösta, än under krigstummel och vapenbrak vunna, osäkra eröfringar kunnat ersätta. De hedrande framsteg industri och konstflit i sednare tid sålunda tagit inom fäderneslandet, äro nogsamt både erkända och dagligen bevittnade i alster, täflande med utlandets bästa; och fastän det lyckligtvis icke hos oss, som i barbariska länder, hör till saken att vara utländning för att göra lycka, har likväl den hos svensken inneboende svagheten för det utländska stundom ryckt uppmärksamheten och en lifvande uppmuntran ifrån egna krafter, inhemska förmågor i mer än ett afseende. Inhemsk förkofran hänvisar till många anledningar, .som väl icke ligga:i en bländande yta för dagen, utan måste genom bildningens och vetandets schachter upptagas i grund. — En af dessa ådror, som skall bringa mången framtida gärd till industriens stora nationala gräne:Gewölbe, är äfven Svenska Slöjdföreningens Skolar. Den nya riktning slöjd och industri i allmänhet med detta århundrade tagit, kan i hufvudsaklig mån tillskrifvas de så kallade Söndagseller Handtverksskolornes inrättande. För att döma härom betrakte man deras utsträckning öfver England, der minsta stad räknar flertalet af dylika stiftelser, och tusentals arbetare, genom användande af lediga stunder för undervisning, ryckas undan lastens, eländets och brottets) hand i hand förledande lockelser. Huru mångfaldiga gryende anlag hafva ej tillförne, nedböjde under skråandans tyranniska ok och de dagliga behofvens frätande betryck, förbisedde af den liknöjdhet , hvarmed lyckligare samhällsklasser betrakta den så kallade hopen — antingen dukat under för dylika omständigheter, eller genom en lycklig slump räddade, först på främmande jord fått tillfälle att hedra det svenska namnet? Då man å ena sidan kiagar öfver landets ringa folkmängd, svenskens tröghet, nödvändigheten att använda utländske arbetare; — beHL a et mna a RR ARR