Aftonbladet – 16 juni 1849, sida 2

Tiden vara lögnbulletiner, hemtade ur Bresauer-Zeitung, och den strategiska professorn slorifierade sig öfver att, med ungerska karan framför sig, utpeka till punkt och pricka evolutionens snara qväfvande. Härvid stesrades tonen ungefär till höjden af en i full verksamhet stadd Pajazzo, som skriker sig hes ör att imponera på sin publik; men tusenconstnären hade denna gången förbisett att upptågets enfaldighet föll alltför skarpt i ögat; varje skolgosse kunde på kartan utpricka de stridande armåernas position, och dertill benöfdes således ingen professors handledning; nufvudsaken var hvilka uppgifter man följde vid en dylik undersökning. Professorn i Tiden trodde Wienerzeitungs fabler och WindischGrätz skryt eller uppenbara dikter och jubil(erade derföre alltjemt öfver österrikarnes framgångar; Aftonbladet hade tillförlitligare källor och redogjorde derföre, dag för dag, steg för steg, för den magyariska insurrektionens oupphörliga framgångar. När slutligen de kejserliga armeerna hals öfver hufvud måste lemna Ungerns hufvudstad, snart sagdt flyende, och ej kunde hålla stånd förr än vid Pressburg, började Tiden gnugga sömnen ur ögat och bligade förundrad på denna snöpliga ändalykt på dess segerdrömmar till kamarillans förmån. Lexan liknade en försvarlig risbastu, tillämpad på en klemig morsgris; så länge det sved i skinnet höll sig mammas gosse stilla, efter den betan; men sedan lagen hunnit glömmas, är Tiden lika oförbätterlig som förut. Den tager nu som bäst konservatismens heros, alla Ryssars sjelfherrskare, under sina vingars skugga, och skall säkert lika flitigt utpuffa och på kartan till skomplett evidens deducerav den ryske generalen furst Paskewitschs bragder och segrar, antingen några sådana finnas till eller ej, liksom han förut höjde Windisch-Grätz till nionde himmelen och lät honom göra under af tapperhet, just då han som bäst höll på att packa in för att resa till en annan marknad. Det kan blifva roligt nog att emellanåt kasta en blick på detta frispektakel, som sannolikt kommer att variera mellan komedi och tragedi, alltsom professorns ryska sympatier uppfriskas eller nedstämmas af underrättelserna från den skådeplats, der de ryska bajonetterna ännu en gång gå till stormnings mot folkfriheten.