Aftonbladet – 16 juni 1849, sida 2

Östberg, tvenne eleganta vagnar af egen komvosition samt af snick. C. F. Hofgren åtskillige nöbler. Särskildt förtjenar anföras det för handtveraren så högst nödvändiga inhemtande af Boköring och kostnadsförslag, såsom äfven utgöande en undervisningsgren i skolan. Att de soda ynglingarne tänka förkofra sig, ser man ef åtskillge ad libitum förde inventarier, deri både fastigheter med mycket annat godt och roligt förekommer. Ofvan uppräknade prof utgöra likväl en mindre del af de många vackra saker, som i skolan blifvit producerade — enär flera elever denna tiden genom afflyttning till annan ort hindrats inlemna sina bidrag till expositionen. Men hvad som finnes är tillräckligt för att visa nyttan deraf, att smak och bildning utvidga sig åt alla klasser och ej sitta infattade, som fordom, i skråväserdets och kotteriandans tvångsbonad. Bland skolans fördelar utgör icke minst den fortfarande ledning, hvarunder den till sin nitiske föreståndare kapten B. Cronstrand räknar ett tacksamt erkännande af vunnen framgång — likaså glädjande som det förslag (då skolan . nuvarande lokal alldeles saknar både tillräckligt utrymme och tjenlig dager), välloft. Drätselkommissionen, inseende denna, för staden och samhället lika hedrande, som nödvändiga, ja oumbärliga stiftelses förkofran och tillväxt — hemställt, att upplåta hela Första våningen i Stadshuset, till inredande för Slöjdskolans bruk — ett beslut, ländande desse Herrar och Män till everldelig ära — och likasom påminnande hurusom den Kongl. Akademien för de Fria Konsterna — nu en stiftelse på egen grund — först hägnades och inrymdes i sin första barndom, genom upplåten fristad å Kongl. Slottet! Likasom denna landets konstbildning omfattande stiftelse härifrån daterar sin uppkomst, så torde också en tacksam efterverld från detta Drätselkommissionens ädla beslut kunna datera Stockholms Slöjdförenings Skolas första olympiad. Då upplysningens stråle — detta ,första streck för själens frihandteckning, alltmera sprider sig öfver stad och land, skola också nödens och brottets hålor så småningom förvandla sig till idoghetens belåtna och lyckliga tjell — och skolor, fabriker, näringar och slöjder, i det på inre krafter rika Sverige, med rosiga kinder och härdade armar, räcka åt det allmänna välståndet ett ymnighetshorn, — i välsignelserika frukter tydande huru Flit bräcker mödans skal; Kraft, genom berg och dal Bryter sin väg; Godt arbet ger godt mod, Trampar på drakablod Lögn och försåt. Medan rikare länder sargas och blöda under tvedrägtens och våldets gräsligheter, kan ett folk, i intellektuel förkofran allt mera starkt, till och med våga smida vapen åt den lurande jätten, som i öfvermod räknar på råa horders hotande massor — de förmå — lika litet, som sjelfsvåldets falska läror, någonsin skola vinna insteg hos en nation, den der på det Rättas och Sannas grundval bygger — sitt yttre oberoende, sin inre förädling. William Pointer.