Aftonbladet – 11 juni 1849, sida 3

hvarje ögonblick känna sig ställde, att längre iakt-: iltaga tystnad. I de, för både menniskan och medborgaren, djupt kränkande anfallen, måste ordföranden, hr ryttmästaren Tersmeden, känna icke allenast sig, utan äfven detta sällskap förolämpadt. Inseende opinionernas vexlingar och makt: bekant med det höga värde, som svenska folket, till ,Jära för sig, sätter på ädlare karakterer: ej förbiselende vigten af de frågor, som utgöra föremålet för EE framgång möjligen kunde försvåras i händelse den, hvilken fått sig uppdraget att i första handen leda Idessas gång, skulle helt och hållet lemna å sido så Voerhördt graverande beskyllningar, som de nu ifråI gavarande; torde hr ordföranden måhända anse sig Iskyldig saken och oss, att, på lagliga vägar, söka häfda sin ära och sitt anseende. Erkännande det behöriga i en sådan åtgärd, får likväl sällskapet härmedelst äran anhålla, det hr ordföranden behagade underlåta densamma. På grund af den erfarenhet vi redan inhemtat om hr ordföranden, hembäre vi endast en gärd åt sanningen, då vi försäkra, att de infamier som emot hr lordföranden blifvit offentligt framkastade, icke ett lenda ögonblick hafva rubbat vär öfyvertygelse om hr lordförandens redbara och menniskoälskande karakter. Vi bedje hr ordföranden vara öfvertygad, att dessa tänkesätt, nu uttalade af oss — deputerade från en Istor del af svenska folket — snart äfven skola vara folkets. Reformfrågans framgång ligger oss alla lika varmt Tom hjerijat. Lyckas det oss att här uttala sanningar, som anslå det svenska folket, skall sådant allIrabäst bevisa icke blott mötets, utan äfven dess ordIförandes, rena karakter och medborgerliga tänkesätt, Ii hvilket fall låghetens hätska anfall skola sakna Tall udd. Lyckas det oss åter icke att så lösa det stora och I fosterländska problemet, vilje vi med vår ordförande gemensamt bära nationens missnöje. I För reformvännerna och deras sak, vore det måhända också ett farligt prejudikat, att inrymma åt I motståndarne förmånen att genom anfall, sådana ;Isom dessa, få tillfälle att åvägabringa en injurieI process. I Örebro den 3 Juni 1849. lA. W. Björck. Th. Petre. C. J.v. Schantz. Fr. Signeul. J. F. Dahllöf. Fr. Hammaren. Joh. I Söderman. Fr. Sundler. A. G. Moren. J. A. (Kjellberg. N. G. Dahlgren. U. Floderus. A. I Monten. J. G. Wahlström. C. Bergman. C.G. I Fridstedt. 0. Hedengren. G. A. Lundhquist. G. Bernhardt. J. J. Dalen. J. G. Askengren. F. C. Pereswetoff Morath. J. Engström. Per HansIson. O. Nilsson. O. P. Sturzenbecher. A. W. Knös. And. Jonsson. C. Jack. C. F. Ridderstad. Carl Bergman. Olof Olofsson. J. FF. StenQuist. N. J. Kalin. Sedan herr ordföranden åter cemottagit klubban uppläste vice ordföranden, herr Björk, beredningsutskottets förslag till grunder för representationens ombildning, af hvilka 4 och 3 8 redan blifvit af församlingen under ett föregående plenum antagne. Fråga om föredragningssättet af dessa grunder uppstod härefter, hvarvid, efter föregången diskussion, beslöts, att utskottets förslag hu skulle uppläsas och punktvis föredragas, såväl i afseende på sjelfva hufvudpunkterne som undantagen. Vid diskussionen om hufvudpunkten framställdes ä:ne amendementer af: 1:0 Herr Lundhqvist: att den af utskottet föreslagne åldern för röstberättigade vid elektorsval måtte höjas från 24 till 25 år. — Härmed förenade sig major v. Schantz. 2:0 Anders Jonsson i Tuna: att den valberättigade skall minst ett år före valet varit inom valdistriktet mantalsskrifven ; och 3:0 Handlanden hr Bergman: att hvarje valberättigad bör betala direkt skatt till staten. Derefter bifölls ordförandens framställning att vid fropositionen dela punkten i tvänne momenter, nemigen: 4:0 Utskottets förslag, rörande 21 års ålder för valberättigade; hvilken proposition med ja besvarades; och 2:o Utskottets förslag i afseende på den valberättigades mantalsskrifningstid inom valdistriktet; hyvilket förkastades med antagande i stället af Per Jonssons i Tuna amendement. Vid föredragning af första undantaget till hufvudpunkten uppstod en liflig diskussion om soldatens valrätt. Utskottet hade medgifvit denna rätt åt sol-l. daten af indeldta armeen, men gjort undantag för den värfvade soldaten. Flere talare yttrade sig utförligt och med värma i denna fråga. Major Schantz, åberopande den erfarenhet han, Isåsom den der under sin tjenstetid varit anställd både vid indeldta och värfvade armten, kunde ega om soldaten och hans förhållande till befälet, yttrade att, ehuru han på intet vis ville fälla det ringaste ofördelaktiga ord, vare sig om befälet eller gemenskapen, han dock ansåg att nyssnämnde förhållande emellan befälet och soldaten af befallande och l1ydande, lade hinder i vägen för soldaten att vid vValens utöfvande följa sin öfvertygelse, hvadan man borde för den indeldta soldaten visa enahanda undseende som för den värfvade, neml. att befria honom från en rättighet hvilken blott skulle försätta honom i en ställning, der han saulle hafva svårt att reda sig. Hr Sundler yttrade, att det vore inkonseqvent att betaga den värfvade soldaten en rättighet, som man tillade den indeldte, enär något skäl dertill icke förefunnes; hvadan talaren ansåg att man borde utsträcka valrätten äfven till den värfvade armeen, eller, i annat fall, icke heller medgifva den åt den indeldte. Per Hansson ansåg att den indirekta valrätten ej borde utsträckas till gemenskapen af värfvade armen, emedan denna genom sin stora, på en punkt koncentrerade massa skulle komma att beherrska valen och blifva i tillfälle att förtrycka en hel menighet ). Doktor Engström ansåg soldaten stå i ett förhållande, liknande tjenstebjonets, hyarföre man ej till den förre borde gifva en politisk rättighet, då man med allt skäl vägrat den åt den sednare. Brukspatron Hedengren förklarade, att utskottet ansett sig icke kunna vägra ifrågavarande rätt ät soldaten af indeleta armån, hvilken vore att hänföra till samma kategori som jordtorparne; då man af soldaten fordrar uppoffringen af lif och blod i fäderneslandets tjenst, borde man icke neka honom den lilla uppmuntran, som ifrågavarange rättighet kunde medföra, i synnerhet som han genom sin ställning vore på det innerligaste förbunden med folket, hade samma intressen som det, och delade dess arbeten och mödor. Hvad åter farhågan om det tvång, som från befälets sida kunde läggas på hans öfvertygelse i fråga om valrättens utöfning, så ville tal, blott erinra, att om man antoge detta inkast såsom skäl, så skulle man i och med detsamma finna sig förhindrad att gifva valrätt äfven åt subalternofficern, den der jemväl till sine förmän stode i förhållande af lydande och således hade samma ) Det är i Nerikes Allehanda,, som dessa yttranden stått att läsa. Red. anm. våra öfverläggningar: ej förglömmande, att derasi Pr — Nn mn ma rr UN AA ÅA nn m— -— om rr nn -— VA — — P—Me OM UA —-— -— —mm 9 Fl AA OM MM PA OM -— ON rr Dn IDP RAR OM PS SS Mm