Aftonbladet – 11 juni 1849, sida 3

OR varm fäktning och anlitade alla läkarekonstens hjelpmedel, för att, om möjligt, rädda det hvilande kongl. förslaget från den eviga hvila, hvarmed det allt mer och mer hotas ). Den parlamentariska förmåga, som ännu vid en högt framskriden ålder icke öfvergifvit hr grefven, förtjenar ett rättvist erkännande, och hr grefvens mångåriga bemödanden för den goda saken skola väl gerna alltid tillförsäkra honom det svenska folkets aktning och erkänsla. Att hr grefvens öfvertygelse nu skulle så väsendtligen afvika från majoritetens, att denna sistnämnda måste se sig beröfvad hr grefvens medverkan vid frågans närvarande behandling, beklaga vi derföre så mycket lifligare. Den af hr grefven yttrade fruktan för en koalition emellan regeringen och konservatismens anhängare upptogs af hr Sturtzenbecker, som, begagnande sig af ett hr grefvens eget uttryck, att det vore blott ett ljud från främmande länder, som framkallat obenägenheten mot det hvilande förslaget, förklarade: att detta ljud vore just det, som i närvarande stund vibrerade i hela mensklighetens strängaspel och att den koalition skulle vara särdeles eget beskaffad, som skulle förmå att tysta det, hvadan talaren höll före, att man snarare borde handla med det mod och den beslutsamhet, som egnade stora och frejdade förfäders afkomlingar, och yttrade den öfvertygelse, att om Svenska folket med kraft och energi vill, det ock skall veta att med enighet och mod utföra sin vilja. Det var för öfrigt diskussionen af denna fråga och den betänkliga öfvervigt i representationen, som det kongl. förslaget inrymde åt embetsmannakategorien, hvilket gaf hr Floderus från Upland anledning till den anmärkning, att om de fyra riksstånden voro en fängelsehåla för svenska folket, så skulle, enligt talarens mening, byråkratien och penningeväldet, om de tillerkändes nyssnämnde öfvervigt, blifva ännu hårdhändtare fångvaktare; hvaremot talaren förmodade, att utsigterna till framgång för ett annat och nytt representationsförslag i tidsenlig anda ej skulle vara så mörka som hr grefve Anckarsvärd förespeglat, emedan tvenne stånd redan voro för saken och rörande de öfriga båda så trodde talaren, att, hvad adeln angick, den ej gerna kunde blifva sämre än den är, hvaremot någon förhoppning förefunnes att den möjligen kunde blifva bättre, och att i fråga om presteståndet återigen, detta stånd vore att betrakta såsom den jolle, hvilken går i det stora skeppet adelns kölvatten när detta styrer upp emot den allmänna opinionens vind, men attså anart det stolta skeppet måste vända, följer ock den lilla jollen beskedligt med. Vänder adeln omp, tillade talaren, nnog följa presterna medp. Utom dessa herrar hafva lifligt deltagit i diskussionen den varme Ridderstad, och den af sin glödande känsla inspirerade kyrkoherden, medicine doktor Bergman från Skåne, som fattat frågan i dess hjertrot och yrkat att utgångspunkten för densamma måtte tagas der, hvarest den egentligen är belägen, nemligen inom den kristliga frihetens gebit. Vi äro icke i tillfälle att meddela hans föredrag, men förmode dock att det snart blir synligt — det själfullaste, sublimaste föredrag, som måhända någonsin genljudat på den politiska öfverläggningens rum. Det var också hr doktor Bergman, som vid en liten tillställning till hvilken Nerikes Reformvänner en afton inbjudit de serskilde Reformföreningarnes herrar deputerade, bland annat återkallade dessa nejders historiska betydelse — nejder der svenska folkfrihetens vördade hjelte gjöt sitt blod, och öfver hvilka Engelbrechts ädle ande måhända nu sväfvade. Hvad som för hvar och en bör vara serdeles gläljande att erfara är det intresse, våra bröder norrmännen, hysa för våra: politiska sträfvanden. En norrsk odalman, Christian Haneberg från Höland i Aggerhus amt, jemväl egare till en liten egendom i Wermland, hade infunnit sig här, för att som åsyna vittne öfvervara mötets förhandlingar. Detta våra oröders visade intresse för framgången af vår kamp ör politisk utveckling, förtjenar vår hjertligaste erkänsla. I plenum den 6 Juni, anmälde herr kaptenen Mannerskantz, att han icke förr hunnit anlända, i följd af sitt sena utväljande af Calmar Reformsällskap, hvars ombud han vore. Herr kaptenen beklagade denna omständighet, som fördröjt hans ankomst, emedan herr kaptenen derigenom blifvit förhindrad att deltaga i diskussionen öfver det hvilande kungliga förslaget, hvilket förslag herr kaptenen i annat fall skulle egnat sitt ifrigaste förord. Herr kaptenen yttrade jemväl något emot den brådska hvarmed församlingen afgjordt denna fråga ) och föreslog: att församlingen genom dess Expeditionsutskott eller på annat lämpligt sätt, som den sjelf bebagade förordna, ville läta skrifteligen sammanfatia och sedermera offentligen tillkännagifva de hufvudskäl, derpå den grundade sitt förkastande af det kongl. representa.ionsförslaget. Herr kaptenen begagnade härvid något yttrande ungefär liktydigt med det, att den föreslagre ätgärden vore en församlingens skyldighet; hvilket åter föranlät berr Ridderstad att begära ordet och med värma tillbakavisa detta yrkande, under yttrande det han tvärtom ansåge det vara det ifrågavarande förslagets upphofsmän och anhängare, hvilkas ovilkorliga skyldighet det vore att inför svenska folket bevisa förslagets förträfflighet och icke omvändt. Herr doktor Engström begärde slutligen ordet och förklarade sig hafva varit utsatt för enahanda missöde som herr kapten Mannerskantz, nemligen att hafva anländt för sent för att kunna dellaga i diskusssonen öfver det hvilande kongl. förslaget, rörande hvilket han i öfrigt delade herr kapten Mannerskantz åsigt, emedan han i allmänhet hyllade en medelväg. Herr kapten Mannerskantz proposition lades på bordet. Herr brukspatronen Petrå uppstod härefter och anhöll att herr ordföranden ville till vice ordföranlen öfverlemna sin plats, emedan församlingen önskade till öfverläggning företaga en fråga hvilken herr ordföranden vore jäfvig att framställa; och då vice ordföranden i anledning af den väckte framtällningen intagit ordförandeplatsen, uppstod grosshandlanden Hammarn från Götheborg och androg, muruledes en af härvarande tidningsorganer i ett unler föregående dag utkommet nummer af tidningen mot herr ordföranden tillåtit sig en mängd infamier och ärekränkande tillmälen, hvarföre ock, då församlingen egnade herr ordföranden sin odelade högiktning och sin erkänsla för hans nitfulla bemödanden för fosterlandets sak, hvilket också tillräckligt idagalade hans upphöjda och menniskoälskande-tänkesätt. Herr Hammaricn hemställde om ej församingen ville till herr ordföranden aflåta en adress, vartill han afgaf ett förslag. Denna adress antogs enhälligt af församlingen, som beslöt att densamma till trycket befordra, och redan följande dag till herr ordföranden öfverlemna. Den ir af följande lydelse: MERA SM MRTfREES ef ) Bland annat förklarade hr grefven, att han icke ville gå konservatismens ärenden, hvilket den gjorde, som förkastade förslaget, emedan, om det fölle. detta ckulla framkalla on koalition emellan