Aftonbladet – 8 juni 1849, sida 2

och Rhenbayern i tygeln, och Preussen samlar likaledes en ansenlig truppstyrka vid Rhen, samt en kår som ställer kosan mot Frankfurt. Huruvida dessa trupper äfven komma att genom en invasion i Wärtemberg qväfva de demokratiska rörelserna samt bindra nationalförsamlingens sammankomst i Stuttgart, eller spränga densamma, ifall den redan samlats, kommer snart att visa sig. Emellertid fortsätter det demokratiska partiet af tyska nationalförsamlingen med energi och oförskräckt öppenhet att kämpa för de frioch rättigheter, som genom riksförfattningen blifvit det tyska folket tillerkända. Om centralstyrelsens ställning till församlingen i Stuttgart afhöres ännu ingenting. KRIGSTEATERN I UNGERN. De med dagens post ankomne danska tidningar meddela några ytterligare detaljer om det rika byte, som tillfallit ungrarne vid intagandet af Ofen. De fångne österrikiska truppernas antal uppgifves till 80 officerare och 2200 soldater; 83 kanoner, 14000 gevär, 1400 centner krut, 2000 centner salpeter m. Mm. har fallit i segervinnarnes händer. Regementet Ceceopieri skall hafva dödat sin chef och mangrannt öfvergått till magyarerna. Berättelserna om segervinnarnes grymma framfart förklaras för fullkomligt ogrundad och ryktena om Kronstadts besättande af ryssarne, som sades hafva med 60000 man inryckt i Siebenbärgen, vederläggas så om alldeles ogrundade. Afven uppgiften om Semlins intagande af magyarerna bestrides. Deremot bekräftas det, att magyarerna i Sydungern innehafva hela linien från Pancsowa till Orsowa och att Jellachich utrymt hela Kroatien, hvarest sinnesstämningen skall hafva vändt sig till magyarernas fördel. De till Ungern gränsande mähriska och slesiska kretsar skola blifvit förklarade i belägringstillstånd i anledning af försök att förleda der stationerade trupper att öfvergå till magyarerna. Enligt en berättelse skulle ryssarne och österrikarne i förening hafva besatt Tyrnau, Eperies och Kaschau; denna uppgift står dock i strid mot de med gårdagsposten ankomne underrättelser direkte från Ungern och torde derföre tarfva bekräftelse. Mera sannolik synes en annan berättelse, att en rysk här sökt genom passet vid Colacz intränga i Siebenbärgen; närmare detaljer saknas dock. Ett Berlinerblad meddelar följande intressanta berättelse från krigsteatern, som i flere fall väsendtligt afviker från förut efter wienerblad meddelade uppgifter: På den vestliga, så väl som på den sydliga krigsskådeplatsen, börjar det nu att gå lifligare till. Vi anmärkte nyligen att ungrarne sannolikt ämnade vid Waag utföra dessa skickliga manövrer, som lyckats dem så väl under loppet af vintern vid stränderna af Theiss; denna förmodan har nu blifvit rättfärdigad af de sednaste tilldragelserna. Liksom magyarerna i Januari månad vid Szolnok plötsligt försvunno från Theiss-stranden och lockade general Zeisberg att sätta öfver floden med sin brigad, hvarvid han, redan på förhand var säker om segern, förföljde den skenbart flyende fienden, till dess han plötsligt såg sig omringad af en tredubbelt öfverlägsen styrka insurgenter, och knappt kunde rädda mer af hela sin kår än sitt eget lif; så har det nu äfven gått fältmarskalklöjtnant Jablonowski och general Herzinger, hvilka, efter en lindrig fäktning vid Freistadt, gingo öfver Waag (hvaröfver Wienerzeitung genast uppstämde ett väldigt segerJubel) hvarefter de, vid försöket att ytterligare framtränga, plötsligt funno sig inneslutne af oräkneliga svärmar ungerska soldater, så att man i Pressburg, inom der förlagde kejserliga armå, hörde mun från mun upprenas den nedslående nyheten, att de båda brigaderna Jablonowski och Herzinger mangrannt fallit i magyarernas händer. Utom denna tilldragelse utgör Ofens intagande den märkligaste och betydelsefullaste händelsen vid den vestliga krigsteatern. Den var på samma gång den blodigaste och den ohyggligaste katastrofen uti detta på utomordentliga tilldragelser så rika krig. Bombarderingen varade oafbrutet från den 15 till den 21 Maj, och fem stormningar under 5 dagar blefvo afslagna. Ungrarnes förlust måste hafva varit betydiig. Besättningen fick dock en bättre lott än Görgey hotat. En mängd officerare föllo under den ursinniga striden vid magyarernas inträngande, men den öfverblifna besättningen bemöttes. med den största skonsamhet; förfriskningar utdelades bland fångarna, hvilka, försedde både med vin och penningar, aftågade dagen derpå med klingand spel under Görgeys eget anförande, och blifva af honom sannolikt antingen instuckna i den ungerska armån, eller afförde till det inre al landet. Kroaterna hafva nästan alla utbedt sig äran att få inträda i de ungerska honveds leder. På detta sätt förstår Görgey att vinna alla på sin sida, till och med sina hätskaste fiender, genom sitt milda, humana väsende. Vid den sydliga krigsteatern är ställningen ännu mera gynsam för magyarernas sak. Från Bacska och i Banatet äro blott fyra byar i serviernas händer, och Perczel lagar sig till att angripa Karlowitz och eröfra Syrmien, seidan han vid Orsowa totalt tillintetgjort en af IPuchner sammanrafsad här. Äfven GrossKanisa är utrymd af österrikarne och inneTvånarne på Murön hafva gjort en resning till