Aftonbladet – 8 juni 1849, sida 2

Omkring en timma efter dessa händelser gick n ung man, insvept i en kappa, genom hvars sppning man såg broderierna på en guldvirkad acka, hastigt fram mot Louvren. Sedan han tillryggalagt rue Chilperie, stannade han framför ett hus af simpelt utseende och som utgjorde hörnet at denna gata och Louvrens torg. Af den tvekan, med hvilken han lyfte portlappen, som var dold af den skugga en förljupning i muren bildade, kunde man ana den sinnesrörelse, för hvilken han var ett rof. I stället för att djerft slå ett slag, klappade han varsamt trenne gånger. På denna signal hade invånarne synbarligen känt igen vandraren; ty snart visade sig ett ljus genom springorna på porten, hvilken öppnades med en hemlighetsfull försigtighet. Tyst! är det ni som kommer vid denna timma, monseigneur de Clisson,, sade helt lågt den ena rösten af ett äldre fruntimmer. Stig in, monseigneur, stig genast in, ty natten är kall ... milde Gud! hvad hon skall blifva glad att se er; redan två dagar har r frånvaro dödligt oroat henne. Men stig då in, monseigneur!v Vi veta ej huru länge damens tal kunnat räcka, om ej Clisson afbrutit det. Tack, Martha, sade han med undertryckt röst, du skall endast säga din matmoder, att jag i natt reser till en stor jagt och att jag ej kan besöka henne förr än i öfvermorgon. Herre jemine! sade damen med låtsad förvåning. Denna nyhet skall säkert smärta henne. Men koxh åtminstone, monseigneur, och säg henne ert farväl. ... Hon älskar er så mycket, att det är riktig synd, ... För att helt tvärt afbryta detta samtal, vände sig Clisson bort och försvann på rue Chilperie, utan att Martha kunnat se hvilken iväg han tagit.