Aftonbladet – 8 juni 1849, sida 2

Il. JEANNE DOISSY. Vi bedja nu läsaren följa oss midt emot Louvren, till det hus, vid hvilket vi sett Clisson stadna. Det var dagen efter den, som vi nyss beskrifvit. Ingenting utanpå detta hus tillkännagaf någon lyx. Det var af en enkelhet, som några göthiska bildhuggeriarbeten förgälves sökte förhöja. Den trånga och smala inträdesporten öppnade sig till en korridor, vid hvars slut man varseblef en svagt upplyst trappa. Anländ till första våningen, såg man småningom rikedomen på prydnader utveckla sig, likasom för att efterhand vänja ögat vid åsynen af prakt. Också anlände man till det rum, som utgjorde framsidan, utan att blifva förundrad öfver dess på en gång blygsamma och praktfulla utseende. Man var liksom förberedd på öfvergången, och blef derför ej förvånad. Då man gått igenom detta första rum, kom man till ett bönrum, hvars ingång var dold genom ett elegant förhänge af grönt sammet, broderadt med liljor. TI denna sal, prydd i femtonde århundradets smak, var allt tyst och stämde till andakt. Den mildrade dagern inföll dit genom stora, kulörta fönster. Under en slags altarhimmel, draperad i grönt sidendamast med guldblommor, såg man den heliga jungfrun, huggen i marmor, hållande barnet Jesus i sina armar. Möbleringen bestod af en stor fåtölj, hvars fötter nedtill bildade griphufvuden; en bönstol af skuret trä, prydd med en porte-missel) och slutligen al en pall, försedd med öfverdrag och hängande fransar. I detta ögonblick satt en ung qvinnpa i en karmstol; hon var fullkomligt orörlig, och, ) Jm liten kyrkpulpet för handboken.