Aftonbladet – 6 juni 1849, sida 2

större inflytande, att förhållandet skulle blifvit nära nog omvändt, så att antalet af Seiderna, tack vare sällskapets sednaste val till bestyrelse och öfriga föreag, skulle ökat sig från 4 bland 20 till 20 mot en. Efter vårt oförgripliga förmenande hvilar den nytta, D. A. af detta -resonnemang vill lraga för sin satts, på en förvexling eller sammanblandning af tvenne olika saker. Ett är, att sammankomma i ett sällskap, der göra underskrifter och i allmänhet gilla allt hvad det sällskapet företager: — annat är, att icke gilla (eller, för att nyttja de formella ordalasen, icke understödja) det kongl. förslaget. Det är ganska gifvet och allmänt bekant, att ett högst öfvervägande antal personer inom hufvudstaden tillhöra den sednare kategorien, utan att derföre höra till den förra, d. v. s. utan att hafva brytt sig om alt gå in i ett sällskap. Äfven är det klart, att de flesta inom sjelfva R.sällskapet äro af samma mening, som sällskapets vid sista sammanträdet fattade beslut utvisar, utan att derföre gilla en mängd af sällskapets andra, förutgående tillgöranden, och som haft flera ledamöters afgång till följd. När man då sammanlägger dessa omständigheter, torde man utan synnerlig svårighet inse riktigheten af det påstående — hvarom nu frågan endast är — nemligen att Reformsällskapets sista beslut utvisar tänkesältet hos pluraliteten inom Stockholm; och att detta faktum eger rum utan att hela den stora pluraliteten, som så tänker, behöft inskrifva sig i ett sällskap eller hafva undertecknat fjolårets petition m. m., hvilket allt är någonting helt annat. Vi hafva endast omtalat, att knappt en bland 20 inom hufvudstaden befinner sig på den sidan, som gillar det hvilande representationsförslaget; och detta kan säkert ej bestridas. Men deraf följer ju ock, att minst alla de öfriga nitton tjugondedelarne icke gilla förslaget? Hela denna stora majoritet tillhör således onekligen samma mening, som den refor msällskapets beslut uttalade (fast blott en del af dessa !9,, var inne i sjelfva sällskapet). Men när så är, kan man då neka detta utgöra hufvudstadens votum, så till vida som dermed förstås hufvudstadens majoritets tanke?