Aftonbladet – 6 juni 1849, sida 2

BN Sr Sn NRA Rn TA Blåa sammetslika ögon, täckt vridna mustacher, små patriciska händer, fullbordade denna modell, som en det femtonde århundradets målare skulle önskat få öfverflytta på duken, med dess lifliga poesi, dess behag och sorglöshet. Om grefve Archambaud, på detta sätt, anlitat sin smaks hela trollkraft, var det emedan han hade kollation denna afton och gaf supe hemma hos sig. För att illustrera försoningen emellan hertigen af Orleans, konung Carl VI:s broder, och hertigen af Bourgogne, grefven af Flandern och Artois, kallad Jean-sans-peur, hade han församlat alla dem som bäst buro silke och sammet; och tjugutvå unga män, honom sjelf inberäknad, befunno sig derföre vid denna bankett för att göra heder åt hans inbjudning. Han hade skyndsamt låtit festligt pryda de redan förut praktfulla salarne i sitt hotell. På det att läsaren må göra sig en id6 om den inre ståten, gå vi att helt kort beskrifva det rum, sällskapet detta ögonblick innehade. Det var draperadt i himmelsblått kläde, öfversålladt med stjernor; på lika afstånd befunno sig på detta draperi, till en höjd af omkring fem fot, afsatser af massift silfver, på hvilka en mängd dyrbara föremål af alla former, dimensioner och färger voro anbragte. Virkade dörrgardiner dolde panelningarne; emellan draperierna, som hängde i kors framför de stora målade fönstren, såg man, på ett spegelbord, en tre fot hög vas, arbetad af någon skicklig florentinsk konstnär. Såsom motstycke till denna vas, hade vid ett af eldstadens hörn ett skänkbord, öfverlastadt med bordlärl af stort värde, blifvit placeradt. Midten-åF detta rum intogs af ett bord betäckt med en venetiansk duk, broderad i guld och silfver. Detta bord tycktes svigta under ltyngden-af de utsökta rätter, som det bar