Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 2

lätt att narra fruntimmer... och på min ära tror jag att du är mera trogen mot den vackra frun du nyss... lemnat,... sade Alfred — ty på rösten hade de båda systrarne igenkänt sin kusin, ehuru denna röst var liksom litet oredig och lallande, och den annars så eleganta löjtnanten var illa och med afsigt simpelt, klädd. Ah det är afskyvärdt, sade Clementine med yttersta harm, det är icke nog att jag är bedragen... det har endast varit jag sjelf, som varit blind, och denna lättrogenhet är ett mål för hans och hans nedriga kamraters åtlöje till och med... Nua kan du gerna följa med oss,, inföll Alreds följeslagare, och söka reparera förra nattens förlust... vi tänka oss dit nu, och du tycks just vara klädd dertill... fortfor han, med en blick på Ludvigs sjömansbyxor, som syntes under ytterrocken. Å Å Nej fans, sade Ludvig tvekande, jag vill icke sätta min fot mera inom det förb. hålet ses jag har min själ låtit plundra mig tillräckligty.... . Bah! just derför är det din tur att plundra andra nu... Ahja, kom! sade Alfred öfvertalande, och och stödde sig litet vinglande emot den andres arm. Det är sjelfva djzn hvad jag har ondt i hufvudet... . vi ha nyss haft en liten tillställning på Phenix... ganska treflig annars, men den förb. Davidson har en så usel punsch, att jag icke kan dricka ett enda glas utan att må illa deraf.n Clementine hade ieke kunnat höra sin mans svar, men han hade nu vändt om och alla tre vcko af och gingo Regeringsgatan uppåt. pHvad är det värdt att längre följa tre stycken otäcka och hbalffulla karlar... och kanske sjelf komma i äfventyr,... sade Adele ledsen och förtretad, i det hon såg sig om och åter JR