Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 4

RK KK KK KK KK ——— XL Er — — ket, kände nu detta vika för tryckningen; förseglingen brast, och nu kunde ingenting hindra den nyfikna unga qvinnan att undersöka den mystiska korgens innehåll. Ah! hvad gjorde du nu? sade Adele förskräckt vid åsyn af det nedtryckta locket; tänk om Ludvig blir ond... Ja, det var olyckligt att jag kom att rubba förseglingen ... Men du kan ta och bära in hela korgen i mitt kabinett, Carolina, så skall jag snart ställa det i ordning igen... och du behöfver ingenting nämna om min oaktsamhet till Löfgren, när han kommer för att hemta den, sade Clementine till kammarjungfrun, som med ett slugt leende tog korgen och följde de båda systrarne, ,Det vore så godt att du lät bli att försegla den igen, utan sade Ludvig hur du kom att bryta förseglingen... sade Adele, då Carolina gått ut och de båda unga fruntimmerna voro ensamma i Clementines rum. Min Gud hur kan du tro att jag icke först skall. se hvad korgen innehåller ... sade Clementine skrattande och beredde sig att undersöka den. Adöle ämnade hejda henne, men hon hade redan lyft af locket, tagit undan en duk, som låg öfverst, och framdrog nu en grof, men ny sjömanskavaj och dito byxor. En röd yllehalsduk, en blankhatt och en gul sidenduk lågo ännu qvar i korgen. En hel sjömansdrägt ! sade Adele förundrad och upptog hatten och halsduken, hvarvid en liten biljett, som varit instucken mellan fodret på den förra — föll på golfvet. . Clementine, som aldrig på så nära håll skådat dylika persedlar, och helt förvånad, med yttersta fingerspetsarne hållit kavajen och by Jxorna långt ifrån sig, släppte dem nu i golfve och upptog det lilla brefvet, som hade en min dre plebejisk anstrykning.