Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 3

Bajard ... sans peure et sans reproche... svarade Adele skrattande. . Nå ja... deri följer jag blott mina vackr: kusiners id.. det var du och Clementinc som påstodo att det skulle passa mig... Ja, det kan väl ingen bestrida heller... sade Adele och räknade med nålen på sitt symönster. Nå Clementine! hvad tycker du om Girondisternas historia, som Bonnier skickat hit? frågade Ludvig, som satt sig i en hvilstol vid ett stort bord midt på golfvet och bläddrade: en hop böcker och planchverk som lågo derpå Säg till Jonson alt jag vill fara ut kl. 12 sade Clementine — utan att Jåta märka sir mans fråga — Vill betjenten som kommit in Hvad jag är nyliken att se hvilken kosiym Clementine valt... sade Alfred, hon har gjort en sådan hemliehat af sitt beslut, att jag är säker det h!:y något frappant... : Deu nyfikenheten får du då aldrig tillfredsställd, ehtr cousin, ty jag tänker icke fara på balen ... sade Clementine vårdslöst, men med en hemlig sidoblick på sin man. Hvad säger du? utropade Adele förvånad Det kan aldrig vara ditt allvar ? mstämde Alfred i samma ton. Jo, mitt fulla allvar ...n Men då kan ju icke jag heller komma dit... sade Adöle litet förtrytsamt, Åh du kan fara med tant B. Men hvad tänker du då göra i afton, när vi alla faraly frågade Alfred; du ämnar då njuta af enslighetens behag .-.. Vill du icke fara på balen? ... Nå det var roligt efter jag icke heller ämnar mig dit...x sade Ludvig likgiltigt, utan att lyfta ögonen ifrån Girondisternas historiax, hvaraf han höll ett häfte i handen, då skall jag läsa högt för dig om du tiHåter,.. det här är charmant ... man hör öfverallt att Lamartine är skald...