Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 3

UTSIGTER. På den politiska horizonten tyckes det lyckligen likna sig allt mer till fred i Danska tvisten, såvida icke nu, liksom så ofta annars, underrättelserna om kabinettsförhandlingar äro opålitliga, och konseljbeslut få en från början allsicke påräknad utgång. Någon anledning att fästa sig vid hvad i denna väg de sednare dagarne berättats från London och Berlin om förhandenvarande fredsunderhandlingar med hofvet i Köpenhamn, tycker man sig ock kunna hemta af det sätt, hvarpå kriget mellan danskarne och tyskarne under de sistförflutna veckorna blifvit fördt. Man finner ingendera parten numera utveckla den krigiska energi, som vanligen häntyder på beslutsamhet att med svärdet kraftigt och snart bringa en kamp till ända. På begge sidorna ser det ut, som om man afvaktade något utslag genom diplomatiska kombinationer, mera än strategiska. I sanning vore det också väl om man ofördröjligen finge skåda slutet på elt af de onaturligaste krig, sednare tider haft att uppvisa. Vi neka härmed alldeles icke, att för Danmark funnits anledning till striden; än mindre betvifla vi Slesvigs egenskap att vara ett danskt land. Men det är icke sagdt, att man bör eller behöfver slåss hvarje gång man har skäl att höja handen. Så fort nemligen ett högre skäl bjuder svärdets qvarblifvande i slidan, så må det helst sitta der, outdraget. Detta inom en högre och förnuftigare politik liggande motiv till fred träffa hvarje dansk och tysk otvifvelaktigt i deras respektiva länders anslutande till hvarandra i ett statsförbund, hvari det onekligen tillika skulle vara rätt angenämt att en gång ock se den öfriga norden förenad. Man måste vara behäftad med en icke ringa politisk blindhet för att icke uppskatta angelägenheten, just från frihetens och civilisationens sida, af en stark och nära kombination emellan den Skandinaviska norden och Tyskland, för att härigenom bilda ett bolverk mot den annalkande Panslavismen, Europas största fara. Ingenting kan lägga Danmark — och med Danmark småningom den öfriga norden — mera omedelbart och bestämdt till Rysslands fötter, än den Skandinaviska schismen med Tyskland. Hvad betyder Slesvigska frågan emot detta? Såge sig hela Skandina