Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 3

ligger 1 Nya elementarskolans institution, och ideen för en analog utveckling till ett bättre i samhällsformationen och politiken. Vi sade: ninskränkthets, för alt antaga den jemförelsevis bättre bevekelsegrunden; emedan, om en sådar ej här utgör den verkliga orsaken, intet anna! aterstår til förklaring af ofvannämnde inkonse qvens, än en irrationell halsstarrighet att med ilit göra sig hård mot sanningen: en envishet att fasthänga vid ståndsfördomar och privilegiiväsende i staten, äfven sedan man, och oaktad man är kommen derhän att inse, omfatta och er: känna den nya tidens mening i sig sjelf, hvilket man ändock till en viss grad måste göra då man begriper och hyllar den i undervis ningsväsendet. Huru mycket syftesenligare hand: lar icke erkebiskop af Wingård, när han pi samma gång sätter sig emot både samhällsreform ch skolreform, enär samma princip lef ver för begge? Förkastar och nekar mar denna princip, så uppför man sig som erkebi skopen; men om man hyllar den, så bör mar — för alt vara förnuftig — gilla progressio nen i staten (i representationens, lagverkets och statsadministrationens ämnen) lika mycket son i skolans. Ar man emellertid, af den ena eller andra grunden, så sjelfmotsägande, att mar bekämpar det förra under det man arbetar föl det sednare, så är det åtminstone väl, att mar gör något godt; och vi anse det således länd: den ifrågavarande ordföranden till förtjenst, at han dock vill vara en bra och klok man skolväg. Vi tycka följaktligen, att denna me rit borde i en fråga, som blott rör undervis ningsverket, hafva varit tillräcklig; och att per sonens egenskap af ultra i politiken ej här vic lag måste, som man säger, hafva kastat er blåme öfver direktionens skrift i det hela, el ler gifvit den en viss grad af omöjlighet til bifall, för hederns skull, eller för att man frår regeringens sida ej måtte sy:as alltför villfa rande mot det afviga i landet. Det är också sannt, att andra gravamina (ej i politiken, mer i embetlsmannaväg) kunnat finnas att taga sigte; men hvilka vi äfven anse icke här borde komma i betraktande. Väld,om och der den finnes bär visserligen vittne om djup politisk demoralisation ; och det är en notorisk låghet, som en gång ådagalagd, ej lätt af publiken glömmes, om en embetsman går att skilja underlydande från sina befattningar och sätta dem så till sägandes på bara backen, derföre, att de hysa mera frisinnade tänkesätt än han, samt oaktadt de skött befattningen på.ett sådant sätt att verket, hvarvid de tjenat, snart sagdt står hos dem i tacksamhet för en del af hela sin tillvaro. Men om nu ock en man såsom chel är illa noterad för en eller annan handling af detta mindre vackra slag, bör likväl icke den inrättning, 1 hvars styrelse han sitter, lida för hans skull; och äfven han sjelf bör, efte: vårt förmenande, njuta deltagande och beröm för det goda han tillvägabragt, vid sidan af det klandervärda och fula. Vi hoppas således, att den närvarande skriften, den vi ofvanföre in extensc infört, både af publiken tages i betraktande och framdeles af regeringen vinner något mera gehör. bass ————————L i