Aftonbladet – 29 maj 1849, sida 2

dan på marsch. Från provinsen Sachsen har en del af landtvärnet fått marschera till Westfalen, en annan till Thäöringen. Äfvenså bedrifves utrustningen af linietrupperna i alla militärdistrikter. Betydande massor kavalleri och infanteri äro redan i rörelse, hvilka, såsom i Sachsen och Westfalen, redan autagit en krigisk karakter. Någon serdeles ökning af det mobila artilleriet synes dock icke tills vidare komma i fråga, då antalet af mobila pjeser redan stiger till 400. Upproret i Elberfeld har försvunnit som en rök, borgrarne och landtvärnet hafva besatt rådhuset och alla vaktposter redan den 17, och v. Mirbachs lösa folk besegrades utan serdeles svårighet. Denne militärbefälhafvare hade utsläppt tukthusfångarne, för att med dem förstärka sig. Vidare hade han fanatiserat den lägsta delen af populationen och var färdig att utropa den kommunistiska republiken, då bladet vände sig och han fann för godt att flykta. Med honom följde större delen af hans band. Trupper utskickades för att uppfånga honom, och han blef snart gripen samt fängslad återförd. Genom borgerskapets och landtvärnets motstånd förhindrades sålunda den egentliga olyckan, som, genom furstarnes och de reaktionäras envisa motstånd mot riksförsamlingens författning, var nära att inträffa. Grefvinnan Hatzfeld affördes den 20 till straffängelse, för att undergå två månaders arrest för smädelse. Med Frankfurt till medelpunkt skall sammandragas en truppstyrka af 60,060 man, hvaraf 4000 mecklenburgare, 6000 hannoveranare och 15,000 preussare. Frankfurterparlamentets venster har afsändt 3 deputerade till konungen i Bäjern för att beveka honom att antaga riksförfattningen och kejsarkroran; den bäjerska kammaren hade med 12 rösters majoritet uttalat sig för riksförfattningens antagande, och det troddes att regeringen äfven skulle uttala sig derför. Erkehertig Johan har utnämnt hessiska generallöjtnanten, furst August v. Sayn-Wiltgenstein-Berleburg till rikskrigsminister. ÖSTERRIKE. De med sednaste poster ankomna underrättelser från Österrike handla nästan uteslutande om det ungerska kriget, som med hvarje dag antager en allt större verldshistorisk betydelse. Rörelsen visar sig vara utgrenad icke blott till Gallizien, utan äfven Posen och Polen synas stå i samband med den ungerska insurrektionens ledare. Dembinskis plan synes vara att förlägga krigsskådeplatsen in på Galliziens område, för att derifrån utsträcka resningen äfven till Mähren och Schlesien. Medan en obetydlig del af insurgentarmen agerar mot de förenade k. Österrikiska trupperna, och hindrar dem att framtränga, framrycka oerhörda ungerska härsmassor i Nordungern mot galliziska gränserna, under Dembinskis och Bems befäl. Enligt en offentlig bulletin af Kossuth, som öfverensstämmer med korrespondenser från Pesth, skola ryssarne lidit kännbara förluster och en hel armåeafdelning blifvit kringränd och tillfångatagen af Bems nordarmå. Sextio kanoner sägas härvid blifvit segervinnarens byte och 70 ryska officerare berättas hafva öfvergått till ungrarna. Berättelsen om dessa nya segrar synes dock öfverdrifven och torde fordra bekräftelse. Medan Bem sjelf i spetsen för en talrik, stridsvand och väl disciplinerad här opererar i Nordungern, är den af honom organiserade sydarmän icke overksam, utan framtränger oemotståndligt i Banatet, hvars vigtigaste städer redan blifvit besatte af magyarerna. — Under det alla dessa märkvärdiga tilldragelser passera, är pressen i Wien förstummad af en olidlig censur; tidningarne äro strängt förbjudna att berätta något om krigsoperationerna, så att man nu ej får veta annat än hvad de ministeriella bladen bebaga publicera med högvederbörligt tillstånd. Det bör derföre ej förvåna att notiserna från Wien stå i väsentlig motsägelse till de från andra håll ingångne underrättelser, och det är svårt nog att ur det kaos af berättelser om krigshändelserna, som förekommer i de tyska bladen, utsofra hvad som är af det största intresse, och synes mest tillförlitligt. Vi meddela här nedan hvad vwvi funnit äga det allmännaste intresse af underrättelserna från krigsteatern. Medan dynastiens väl står på spel i Ungern håller den unge kejsaren storparader och revyer med sina trupper i Wien. Vid en dyJik hade han kallat soldaterna sina barn, men genast tillagt: Dock, jag är för ung att kalla er mina barn, jag säger derföre mina vänner och bröder! Naturligtvis jubilerade de österrikiska bussarne öfver denna kejserliga nedlåtenhet. — Den unge kejsaren troddes komma att i Warschau hafva en konferens med ryske kejsaren och konungen af Preussen. KRIGSTEATERN I UNGERN. I anledning af de rykten som af österrikiska tidningar blifvit satta i omlopp att söndringar skulle hafva uppkommit inom ungerska hären, har Kossuth, enligt Constitutionelle Zeitung, låtit på gathörnen i Pesth uppslå följande proklamation: