Aftonbladet – 29 maj 1849, sida 2

seringarne kunna icke blifva ense om en riksörfattning, men ingen splittring uppstår när let blir fråga om att sända soldater mot de trakter, som erkännt Frankfurter-församlingens srundlag. Revolutionen i Baden och Pfaltz .yckes stadga sig och vinna ordning, och det värsta den för ögonblicket har att bekämpa är brist på penningar. Danska frågans lösning börjar nu af de fleste anses såsom nära förestående. För öfrigt meddela vi här de serskilda underrättelserna: Preussiska regeringen har i sitt eget jemte Sachsens, Bayerns och Hannovers namn afgifvit en not till danska kabinettet, i hvilken den först förklarar ändamålet med den tyska invasionen i Jutland. Man skyler på att man måste hålla sig skadeslös för de uppbringade skeppen. Någon tanke på att bemäktiga sig Jutland är deremot icke för handen. Derefter inbjuder Preussen Danmark att skicka en fullmäktig till Berlin, för att genast och direkt aflsluta freden, utan intervention af någon annan makt. Preussen försäkrar tillika danska regeringen, att det skall förfara billigt och ;troget, vid underhandlingarne. Preussen vill handla oafhängigt, till och med alldeles oberoende af Frankfurt, och då det vill bevara Tysklands ära oantastad, så vill det låta Danmark vederfaras full rättvisa. — Det anmärkningsvärda i denna not faller lätt i ögonen. Det är just de fyra konungariken, som icke erkänt författningen, hvilka nu tyckas vilja öfvertaga äfven den utländska politikens ledning. — För öfrigt skall en not ankommit från ryska kabinettet, som gör stort intryck i de ketsar der den är känd. Den rör tyska truppernas framtåg i Jutland. Uti densamma förklaras, att Ryssland finner sig förpligtadt att skydda Danmark i afseende på Jutland. Kejsaren har följt non-interventionens princip i frågan om dansk-tyska kriget: men att vidare vidhålla denna grundsats bar blifvit omöjligt sedan händelserna i Jutland. Ryssland kan icke vidare tillåta kränkningen af det egentliga och obestridda danska gebitet. Noten låter till och med lysa igenom, att Ryssland i yttersta fall ser sig tvunget till ett krig emot Tyskland till lands och vatten. Man ville den 22 i Berlin betrakta det såsom ett faktum, att en del af ryska flottan på förhand begifvit sig till Köpenhamn, för att understödja Danmark. General v. Rauch afsändes genast till Warschau. Denne general skall stå i stor gunst hos Nicolaus och hans sändning skall synnerligen hafva till föremål att visa, det Jutlands provisoriska besättande blott är vidtaget för att hålla sig skadeslös för de uppbringade skeppen. Man hoppasi Berlin mycket på v. Rauchs mission och väntar äfven att freden icke skall vara svår att åstadkomma, då den af alla erkännes såsom angelägen för Europa. Konferensen mellan de fyra konungarnes ministrar kan anses såsom slutad. Man har icke blifvit ense. De sista skiljaktigheterna, som angå de rättigheter och den befogenhet, som skulle tillerkännas riksståthållarskapet, synnerligen så vidt det militäriska angelägenheter anginge, hafva icke blifvit jemnade. Skall icke denna gordiska knut sönderhuggas, så kan man betrakta oktrojeringsplanen såsom öfvergifven. Man försäkrar att underhandlingarne äro helt och hållet afbrutna. — Icke heller Österrike skall hafva kunnat komma öfverens med Preussen. Detta skrefs från Berlin den 22. Underrättelser af samma dato från Hannover öfverensstämma likväl icke dermed. Deruti säger man, att differenserna äro sammanjemkade, emedan ögonblickets tvång, omöjligheten af Österrikes deltagande för tillfället och de anspråk, som man skall göra på Preussen, väl för det sednare utgöra ett slags rättighet att erhålla suprematien, åtminstone i Nordtyskland, och man motser hvarje dag publikationen af denna tyska författningen, sådan den i Berlin blifvit modifierad. Den 23 heter det från Berlin: De formsvårigheter, som härvarande bayerska ombudet vid konferensen gjort rörande några punkter i författningen, skola nu vara alldeles öfvervunna; men Vossische Zeitung yttrar under samma dato: Enligt hvad vi förnimma, har i dessa dagar planen för det trängre tyska förbundet stött på svårigheter vid utförandet. Såväl den österrikiska som Bayerska gesandten har förklarat, att de tills vidare icke kunna deltaga i förhandlingarne. Preussen har likväl beslutat, att i Sachsens och Hannovers sällskap gå framåt på den beträdda banan och göra tyska författningen, sådan den antogs vid första läsningen, till basis för den blifvande riksförfattningen. Vid Rhen skall inom få dagar samlas en här af 60,000 man, icke för att genast inrycka i Baden och Pfaltz, utan för att hindra rörelsen att gripa vidare omkring sig. Den sista bataljonen af Kejsar-Alexanderregementet väntades den 20 från Berlin till Dresden, men den hade uppbrutit direkte till Kassel. Den andra bataljonen hade af konungen i Sachsen fått till present en liten mörsare, som den tagit från insurgenterna. I flera provinser har landtvärnet blifvit uppbådadt, i andra sättas de redan samlade bataljonerna på krigsfot och äro här och der re