Aftonbladet – 29 maj 1849, sida 2

sen från Upland, kanoniserades i Rom och som imsom rosad och tadlad af sin samtid, oförklarad allt ännu, dock sökte en ära, som icke var af menniskors pris, utan sade, då hon beslöt sin färd till den heliga grafven: Hvarken hafver jag börjat eller ämnar jag sluta detta för eder skull. Jag har beslutat i min själ att icke akta på menniskors tal. Och den glada upländska, ej af de aderton men af de nio en, hvars skaldestycken i alla tider skola lifva och glädja alla svenska sinnen, gubbens och gossens, den mogna qvinnans och den unga flickans, den intagande skaldinnan, den ädla, kloka qvinnan, Anna Maria Lenngren, i mycket olika den heliga Brigitta, delade dock med henne och de stora männen ståndaktigheten, kraften att tåla och lida utan att klaga, och bevisade den under ett lif, som slocknade under stora plågor. Ty det är ock en ädel konst och väl värd att öfvas, den att väl sluta ett väl tillbringadt lif, och att — som ien stora hedningen sade, — göra döden icke till ett lidande utan till en handling). Westmanland har rika bergslager — Sverges största silfvergrufva bland dessa — men ock ödsliga, torftiga nejder, allt skogigare, allt ödsligare norrut, mot Dalarna. I dessa ensligheter, ibland grufvorna och furuskogarne och ett folk, som lefver i föga beröring med verlden, blir menniskan stark och originell, men får lätt tro på det stora, det oändliga och oförstörbara af sin lilla verld och sitt verk. Så Rudbeck, Atlantikans författare, Ehrensvärd, Sveaborgs uppbyggare). Löjet och Ryssen ha neddragit bådas storverk. Men Sverge ärar i dem tvänne stora andar, och har ej låtit den yttre skickelsen fördunkla deras minnen. Vesterut från Westmanland är Wermland. Det andas varmt ifrån denna trakt. Väl höjer sig landet med tiooch tolfmila skogar upp ) Då Ehrensvärd fullbordat Sveaborgs byggnad, skrejs han i sin dagbok: Jag kan dö lugn. Jag har upprest ett oöfverstigligt värn emellan Sverge och dess naturliga fiende, Ryssland,.