Aftonbladet – 26 maj 1849, sida 2

—————— ———— aan ej för sjelfva fan. Han kunde vara stolt ckså öfver de män, som ur hans bygder utsått, Rydelius, Sveriges äldste filosof, skaldernal Leopold, Gyllenhorg, Jakob Wallenberg, Dahlsren, och natorforskaren Berzelius, hvars namn Europa vördar; — vi nämna blott här de stora döda. I Östergöthland möta vi Götha-kanal, Sveriges blåa band,, som förenar österhaf med vesterhaf. Och vid Motala strand, vid kanalens brädd, ligger en graf, vid hvilken de resande stanna och furstarne aftaga sina hattar när de fara förbi. Der hvilar fulländaren af jetteverket, som Polhem och Svedenborg begynte. Mannen med det fasta sinnet Baltzar von Platen. t Vettern, sjön med de romantiska stränderna, de kristallklara, men oroliga böljorna, åtskiljer Östergöthland och Westergöthland. Äf urminnes tid var Westergöthland ett sagornas land, der troll och elfvor sades bo. Här, der Trollhättan fordom enslig röt i ödemarken, hade Starkotter slagits med trollkämpen Hergrim och vunnit den sköna Ogn Alfalfoster, som hellre gaf sig döden, än hon ville tillhöra den try-par-armade segraren. Naturtrollet har än i dag ej kunnat tämjas; men vid dess sida har snillet sprängt en väg 8enom bergen, och Trollhättan med sina skummande vattenmassor, sina vilda, sköna. fall, Toppö, Gullö, Helvetesfallen, tjenar nu till de kanalr esandes förlustelse. Resande! Himlen gifve dig en klar dag nä du, i åsyn af Hunheoch Hallebergen, ur der trånga kanalen dykar fram i Götha elfs lef