Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 2

a sig Håkan Spegel in i paradiset och sjöng Guds verk och hvilan, och diktade psalmer till Skaparens lof. : Hela Blekinge kan liknas vid en park, med Carlshamn och Carlskrona tillherregårdar, Carlskrona med Sveriges flotta, med Kungsholmen och med Drottningskär vaktande landet, kanonerna riktade österoch söderut, samt i vester försvarande Arpö-sund. Större än dessa provinser, och liggande emellan dem, är Småland, ett land, rikt omvexlande af höjder, dälder och små sjöar, norrut dystrare, söderut, mot Blekinge, vänligare, med ett folk, lifligt, qvickt, förnöjsamt, och så idogt och fyndigt, att det födt af sig ordstäfvet: om man sätter småländningen på ett tak, så föder han sig Starkt utpräglad är denna karakter i landets aflägsnare skogsbygd. Skogen, som är landtmannens arbetsstuga, är hans förrådshus. Enebusken och lingonplantan ge honom sina bär, han brygger deraf dricka, han kokar deraf mos, och blandar deras safter till sin salta, torra spis och förblir då sund och glad vid den och vid sitt arbete, som han gör till elt nöje. Vid sin ensliga mila i skogen, sjunger han visor medan den glöder och kolar. och då han skall, som det kallas, tjära dalen. gör han deraf anledning till stort gästabud Presten aktar han högt, umgås gerna med honom, undfägnar honom om söndagen med förning, och qvinnorna äro vid ostmötet måna om hans rätt. Är han ogift, så vårda sig gummorna om hans hushåll, hemta honom gaffel och sked och förråd till skafferiet, och låta sig dervid ej afspibas. Åh tag!, säga de ni kän nog behöfva det! Ett svärmande, roker då en mängd :trädrötter och stubbar som blifvit släpade samman i en däld, -påtändas och förbrännas till tjära. Allmogen från flera hål Å samlas då, äta och dricka kring den brinnand i en, medan de vårda elden derinam.