Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 2

Utskottets minoritet yrkar att detta förslag kall återförvisas till trettiomannautskottet,. vilket förslag går igenom. Gräwell. inträder nu pånytt. Presidenten meddelar dennes utnämnande till ministerpreident, hvarefter den nye ministerpresidenten åller följande inträdestal: Mina gråa hår må vara mitt vittnesbörd, tt det icke är fåfänglighet som förmått mig att öfvertaga ett så stort ansvar. Efter hvad riksföreståndaren har meddelat mig, fann jag let oförsvarligt att lemna honom utan ministör. Jag skall oförtöfvadt meddela eder minsterens definitiva bildande; så mycket kan jag emellertid redan nämna, att Detmold (starkt och ihållande larm) har öfvertagit justitieportföljen, general Jochmus utrikessamt hr Merck finansportföljen. Vårt program skola vi meddela i morgon. Jag nedlägger härmed min mandat såsom deputerad, för att icke uppträda fiendtligt mot en regering med hvilken vi böra underhandla (Hör! Hör! der är programet!) Jag vet förut att jag ieke blifver länge på denna post. (Nej, nej!) Simon från Trier interpellerade den nye ministerpresidenten om hvilken ställning ministeren intager i fråga om författningen, och om den är redo att bringa densamma till verkställighet. Gräwell: Denna fråga är uttalad så tydligt och bestämdt i programet, att jag får utbedja mig, att man vill vänta tills i morgon. Härefter väcktes följande motion: Nationalförsamlingen förklarar, att den nya ministeren saknar husets förtroende, men den återtogs straxt derefter af motionären. Uti församlingens möte den 14 Maj uppstod en liflig debatt i anledning af en från fristaten Frankfurts konstituerande församling till tyska nationalförsamlingen ankommen skrifvelse, hvaruti den förmodan uttalades, att nationalförsamlingen måtte fordra räkenskap af vederbörande för några militärexcesser som försiggått den föregående dagen, samt fatta det beslut: att de författningsfiendtliga staternas trupper skola aflägsnas ur staden. Tillika förklarar förstnämnde församling: att Frankfurts borgarbeväpning är beredd att öfvertaga riksparlamentets beskydd. Krigsministern yttrade sig häröfver som följer: Centralstyrelsen beklagar, så mycket som någon, de beklagliga excesserna i går afton, och försäkrar att den strängaste undersökning och det allvarsammaste straff skall följa. Riksministeren beder nationalförsamlingen att med förtroende åt henne ensam öfverlemna församlingens säkerhet och beskydd. Åtgärder äro träffade att förebygga dylika händelsers förnyanden. i Öfverkommandot har i dag församlat allt befäl till konferens, likväl kan förslaget att låta soldaten utom tjenstgöring gå utan sidogevär, ej bifallas, af det skäl, att denna fråga blifvit inom alla armåer så afgjord, att sidogevärets bibehållande af militäriska skäl blifvit beslutadt. En liflig diskussion uppstod nu, hvaruti de nyligen passerade tilldragelserna i Sachsen togos i skärskådande. I synnerhet upptogs af församlingen med stormande bifall följande anförande af deputeranden Raveaux: Jag måste reservera mig mot den föregående talarens åsigt, att de preussiska regementer, som infallit i Sachsen, äro identiska med preussiska folket. Jag tillbakavisar med harm denna insinuation; jag skulle i annat fall blygas att vara preussare (stormande bifall på gallerierna). Jag tadlar för öfrigt icke soldaterna, utan det olycksaliga system, efter hvilket de blifva disciplinerade. Soldaterna äro de blinda redskapen för en förstockad, högförrädisk regering. Genom det föreslagna garnisonsombytet visa vi intet misstroende mot individerna, utan blott mot regeringarna. Krigsministern har varnat oss att ej ingripa i den exekutiva makten och framkall: rubbningar af disciplinen. Detta vilja icke heller vi; derföre hafva vi redan för längescIdan anmodat riksministeren att efterhand hitdraga de staters trupper, som erkänt författningen. Det är ej vår skull att detta icke redan skett. Men derföre måste vi dock slut lligen fatta detta beslut, äfven om det här och der skulle tagas illa upp. Jag tror att riks I föreståndarens ganska oskickliga dagorder til Itrupperna har föranledt gårdagens konflik ter. Man skulle gerna se belägringstill Iståndet proklameradt i Frankfurt, och gör si; I derföre all möda, att åstadkomma ett gattu Imult. Då krigsministern uppmanade oss at sätta obetingadt förtroende till centralstyrel Isen, så vet jag ej, huru sådant kan rättfärdi gas genom. sednaste tidens tilldragelser, isyn -Inerhet då krigsministern i Nassau, som på -Igrund af vårt sednaste beslut ville taga ede al Nassaus militär, af hr Peucker fick det sva .Iret, att låta anstå något dermed. (Hör! Hör! 5lJag har många gånger rådit eder, mina her rar, att taga rörelsen i eder hand, ty eljes Iskola andra göra det, som gå vida längre ä )Ivenstern. Betrakten Baden och Rastadt, de män sådana som Brentani och Fickler icke in -Iträdt i styrelsen, emedan anförarne syntes den I för exalterade. Men hvad gör nationalförsam lingen och centralstyrelsen? De sitta hel .Itrankilt och lägga ej två strå i kors. Men v vilja taga exekutiva makten om händer, ja medger det gerna; men att vi ej äro äregirig lhevisas deraf. att vi unnmana eder på högr.