Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 2

rr hans egentliga hem. Man ser det i småstaden mer än annorstädes. Tom är gatan, och på torget, framför rådstugan promenera mest fyrfotingar. Gräset växer mellån de illa lagda stenarna. Men ur de låga husens låga fönster ser vandraren titta fram mellan hvita gardiner, bakom geranium och balsamin, småtrefliga, nyfikna ansigten, gubbens, gummans, barnets, kattens, mopsens, alla spejande efter någöt nytt. Och om aftonen, när ljusen äro tända, kan han se genom fönstren, dem intet afundsjukt förhänge skymmer, ett galleri af små husliga scener, icke utan trefnad, icke utan behag. Tyst är det i den lilla staden. Kaffekalaset och klubben göra föga väsen al sig. Blott när det är bal i staden, ramlar väl på gatorna en vagn eller två, som fara omkring och afhemta stadens damer. Den lilla, stilla, torftiga staden har dock ej sällan ett stort företräde framför London och Paris, — jag vill icke tala om Stockholm: — deruti att den är snygg och att der finnes — ingen fattig. Den svenska småstaden är — en torftighet utan fattigdom. Halland äger bland sina hedar några vilda naturskönheter i klippor och vattenfall, bland sina minnen några historiskt betydande. I Sverge känner man i allmänhet ej mycket derom. Men hvem i 8verge känner icke — atminstone till ryktet — Halmstads lax? Vackra Blekinge! Dig borde skalden och målaren skildra; skildra huru i skuggiga, tju;sande vikar österhafvet går upp för att sjunga sitt drapa vid vikingarnes grafvar, som i hundradetals stensättningar stå längs stränderna, och dem höjdernas ekskogar bekransa. I dessa dalar, der sångfåglar bygga och bo, der silfverbäckar sorlande falla, bland detta folk af sköna gestalter, med vackra drägter, öppna lifliga sinnen, — som blott äro alltför strids lystna och i striden bli vilda och förråda vi kingablodet i denna: bygd af skönhet drömd NN