Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 2

ädda fäderneslandet från de faror hvartill j nsamme hafven skulden. Vårt förslag är ej illkommet genom passion utan genom kall veräkning. Förkasten j detsamma — nå väl! Mån j då äfven svara för följderna! (Stormande ifall.) De excesser, som här ofvan omtalas, bestodo leruti, att preussiska och österrikiska soldater, som till en början slagits sinsemellan, hade den 13, vid uppkomne konflikter med folket, gjort bruk af sina vapen, hvarvid flera personer blifvit dels dödade, dels sårade. Tvenne rikskommissarier äro afsände till Baden. ITALIEN. Såsom i går berättades, har österrikiska interventionsarmåen i Toscana med bombardemang intagit Livorno, i hvars inre del en två timmars häftig strid egde rum, sedan österrikarne inträngt. Flere af befolkningens ledare blefvo genast gripne och skjutne. Många personer flydde ombord på franska ångbåten Magellan, som förde dem till Toulon. Skadan å staden är obetydlig. Österrikarnes styrka är 16,000 man, med 50 kanoner. Den österrikiska styrka, som anfallit Bologna, utgör 42,000 man; den har bemäktigat sig höjden Montagnola, som beherrskar staden, och derefter medgifvit de belägrade 12 timmars vapenhvila. De förnämsta ledarne skola redan vara flydda. Från Rom berättas följande om ställningen intill den 6 Maj: Armellini, den moderataste af triumvirerna, synes vara böjd för förlikning med Oudinot, och yttrade i en sammankomst af flera deputerade, att man kunde försöka erhålla en hederlig kapitulation för att rädda staden från ett blodbad och från skammen af en neapolitansk ockupation. Förslaget vann bifall och ett ombud sändes till Oudinot för att underrätta honom om den förändrade sinnesstämningen. Det heter att påfven hade varit mycket missnöjd att franska fanan planterats i Civita-Vecechia utan den påfliga. Han skall hafva bestämdt uttalat sig emot regeringens sekularisering; framför allt vill han att kardinalerne fortfarande skola vara legater i provinserna. Dessutom fordrar han att general Zuechi, skall utnämnas till militärguvernör i Rom. Å andra sidan skall general Oudino! hafva bestämdt förklarat, att franska republiken ej vill medgifva mer i afseende på påfliga styrelsen, än tillsättandet af nuntier hos fremmande makter och en kardinal till utrikes minister. Det ser ut som romerska regeringen ej skulle kunna säkert lita på provinsernas bistånd; några, t. ex. Spoleto, hafva redar vägrat sin hjeip. Tidningen Toulonnais för den 13 säger Romarne, hotade af 13,000 neapolitaner och 15,000 österrikare, som marschera på Rom hafva mött oss med vänskapsbetygelser. Dt begära endast garanti mot presternes uteslutande välde. De vilja väl hafva påfven, mer icke kardinaler till ministrar. De hafva gifvi ett gästabud för de franska fångarne och led: sagat dem omkring Rom. Alla ropade: lefv fransmännen! Man omfamnade och kysste dem, hvarefter romarne förde dem tillbak: till Palo. I Hamb. Corresp. skrifves från Paris den 16 att Odilon Barrot ytirat, det han erhållit myc ket goda underrättelser från Rom. Det heter att diplomatiska underhandlingar der skol: öppnas med afsigt att få bildad en romersk apostolisk republik under påfvens protektorat De makter som komma att deltaga i dess konferenser skulle inlägga garnison 1 Rom.