Aftonbladet – 23 maj 1849, sida 2

mina uppoffringar?... Hvarför har han icke Laurents sinnesstyrka? Den hade blifvit något af, om ej olyckan låtit honom uppfödas hos detta usla folk, till följe hvaraf bittra öden mötte honom. Men — hans sjelfständiga karakter lät aldrig leda sig... Måtte blott ingen olycka träffat Bernhardl!... Jag gjorde kanske orätt, som ej lät Clara förkunna mig stjernornas beslut... Skola mina planer gå under i sjelfva segerns sköte... Vid denna dag, som kröner min hämnd, har jag fästat mitt öde..., Under det att dessa tankar arbetade i hans hufvud, ljödo sju slag från domkyrkotornet, så mycket väldigare träffande hans öron, som han bodde nästan midtemot kyrkan, ungefär der Aurivilliska huset nu står. Redan sju! och ingen kommer ... yttrade han, i det han kände vreden mer uppstiga i sitt sinne. Han befallde, att man skulle ta en af hans egna lifhästar och rida emot kammartjenaren. Klockan slog åtta och ännu hördes ingen af. Han stod i sitt fönster, såg huru vakten uppmarcherade, såg huru folket, högtidsklädt, strömmade in i kyrkan, huru de, som skulle officiera vid högtidligheten, anlände... Klockan slog nio... Oaflåtligt följde hans ögon visarns gång på torn-urets taflor, och aldrig hade timmarne synts honom ila så fort... Nå ändtligen! utropade han, då kammartjenarn inträdde ... Hvad är klockan? Nådigste herre! Min arm bär syn för saga. Då jag satt opp för att bege mig ur staden, stegrade sig hästen, jag föll af och bröt armen ur led... Doktorn... Tyst! har budet från Halland synts till? Nej, hans nåd! Jag måste genast kläda mig, har intet ögonblick att förlora, och efter din arm är förstörd, måste du åtminstone se till att jag blir väl klädd., Det var, som hade ödet beslutit, att Dittmar ej skulle synas i processionen. Till en början drog det på tiden Jatt värma de kalla kläderna... Ett bud från grefve Gyllenstjerna frågade om ej herr geheimerådet snart infinner sig? Grefyen kunde ej uppehålla processionens afgång. Säg, Jag kommer straxt!, blef svaret. Dittmar klädde sig fort, men i detsamma hårfrisören skulle sätta peruken på honom tyckte geheimerådet sig höra en ridande nalkas; han reser sig upp, i hopp om att det kunde vara Bernhard, och, i golfvet låg perukmakarens mästerstycke, och de så väl ordnade Jockarne trasslade om hvarann. . Åter ett hud från Gyllenstjerna att processionen satte