Aftonbladet – 23 maj 1849, sida 2

dragelse skall länge erinras af alla, som voro vittnen dertill; och den 10 Maj 1849, som slutade Jenny Linds lysande bana, skall blifva en minnesvärd dag i den musikaliska scenens annaler. — — Tidningen Synglaset har berättat, att Svea hofrätt skärpt ansvaret för åtskilliga af de för Marsoroligheterna åtalade personer, och Posttidningen har äfven upptagit denna berättelse. Den är likväl oriktig, ty målet är ännu under handläggning i hofrätten. — I Nerikes Allehanda har en insändare, undertecknande sig F. K., såsom äfven vi tro, i flera afseenden sannt och rättvist sökt rättfärdiga afl. generalmajoren hr H. Gripenberg för de beskyllningar som några historieskrifvare (Eklund och Bruzelius) gjort honom, i och för den bekanta kapitulationen i Calix under kriget 1808—9. Vi skulle äfven för vår del rätt gerna meddela de upplysningar Nerikes Allehanda lemnat; men vi underställa insändaren om icke, i dylika saker, ett öppet uppträdande med namnet vore lämpligt, såsom en garanti för uppgifternas trovärdighet. — I Skaraborgs län hafva vid de nyligen förrättade beväringsmönstringarne blifvit approberade icke mindre än 4,171 ynglingar, bland desse 42 vid läroverket i Skara. Totalsumman i år är större än något af de sednast föregående årens. Beväringen lärer i år varit mer än vanligt högvext och utbildad. — I Najaden läses: Man har i åtskilliga tidningar sett utvecklad den åsigten, att Sveriges förhållande till danska frågan i år är i så måtto olika mot förlidet år, att, sedan Sverige på diplomatisk väg, understödd af militäriska demonstrationer, uppfyllt sitt genom den bekanta deklarationen åtagna värf att söka hindra tyskarnes inträngande i det egentliga Danmark, och tillvägabragt ett längre vapenstillestånd, hvarunder, äfven med hopp om framgäng, bemedlingen af sjelfva freden öfverläts åt mäktigare nationer, så har nu Danmark, emot Sveriges råd och tillstyrkan, sjelf ånyo börjat fiendtligheterne, och derigenom sjelf omöjliggjort frukterne af den frågans fredliga lösning, hvartill Sverige förlidet år lade grunden. Utom det att häremot skulle kunna skrifvas många långa spalter, emedan den saken har flere sidor, och utom det att Sveriges råd och hela tillgöranden efter vapenhvilan i Malmö är en fullkomlig hemlighet, blott föremål för gissningar, så — vare härmed huru som helst — synes oss ovilkorligen oförändrade qvarstå dels det i deklarationen antydda Sveriges egna intresse, hvilket till en del angafs som anledning till uppträdandet, och hvilket egna intresse förblifver enahanda, antingen det är den ena eller andra parten, som uppsäger stilleståndet; och dels nationens anspråk att få någon slags åtminstone halfofficiel upplysning om, hvarföre den sak, för hvilken i fjol fordrades en uppoffring af 2 millioner rdr bko, nu alldeles upphört alt vara dess, ehuru den för oinvigde måste synas stå på samma punkt som, ja i viss mån oss närmare än då. Månne det icke vore möjligt att lossa helt litet på Posttidningens munlås och i den tidningen — om ock i den aldra minst officiella afdelningen — få se en skymt till en resonnerande artikel rörande denna fråga ?, ——— TR EEE